Vår mission

När vi idag talar om patientsäkerhet och patientsäkerhetsarbete, menar vi ofta i förebyggande syfte. Som vårdskadeförening inser vi att frågeställningarna och behoven även måste fortsätta efter att en vårdskada inträffat. Kärnfrågorna kring vad som sker efteråt och vilka PatientPerspektiv arbetar med är följande

  1. att verka för lagändring – framför allt gällande patientskadelagen, vilken inte blivit reviderad sedan den infördes i mitten av 70-talet? Samt en översyn av skadeståndsrätten ur patientsynvinkel. Idag lämnas vårdskadade utan tillräckliga ersättningar, baserat på utdaterade bedömningar. Behandlingar, operationer och även medicineringar förändras i en takt där lagen inte följt med och lämnar den skadade människan utan hjälp. Ersättningar som ska täcka ett liv med fortsatta behandlings- och medicinkostnader, förlust av bra inkomst, jobb och socialt liv samt allt det psykiska lidande som medföljer ett förstört liv i ett handikapp som kanske gör patienten totalt beroende av dess anhörigas välvilja. Höga ersättningar i sig borde inte vara yttersta anledningen för sjukvården att hålla nere olyckorna, men de kan definitivt hjälpa till att hålla kvalitén på vården på en hög nivå.
  2. att verka för att patienter med vårdskador slipper kostnader för den direkta eftervården orsakad av vårdskadan, som exempelvis inläggning för övervakning/behandling på avdelning. Det kan inte vara rimligt att belasta patienten med räkningen för något regionen orsakat. Fortsatta behandlingar/kontroller vilka kan behövas resten av livet, skall täckas av den ersättning den vårdskadade måste få.
  3. att verka för att i samband med ovan fråga, den helt vansinniga självrisken* på ersättningsbeloppet tas bort för vårdskadade. Hur motiverar man ens dess berättigande? Har jag själv en del i ansvaret för skadan jag ådrog mig i vårdens regi? Var det mitt eget fel att jag fick åka till akuten och be om hjälp?
  4. att verka för ett ansvarsutkrävande – idag är det helt stört omöjligt att få. Många missar som sker i vården idag beror till stor del på systemfel. De kan vi avhjälpa. Men inte allt beror på systemfel. Det måste gå att få till stånd ett ansvar av personal som upprepade gånger gör missar eller bemöter patienter olämpligt.
  5. att verka för en ”haverikommission” inom vården – liknande den som finns inom flyget – en oberoende, extern instans som utreder vårdskador. En instans som kan ta helhetsansvar för patienter som råkat illa ut och ofta kommer i kläm mellan de olika avdelningarna inom specialistsjukvården.
  6. att verka för att den avsaknad av empati och humanistiskt tänk, på många nivåer inom vården, åtgärdas med hjälp av t.ex. lämplighetstester vid anställning och intagning till utbildningar. Du ska inte jobba i vård och omsorg om du kan låta en gammal man ligga och dö utan sina mediciner i sin egen avföring. Inte heller ska du ta beslut som rör vård och omsorg om du kan låta ovan scenario ske framför dina ögon.
  7. att verka för en kontrollinstans – som tar vid efter IVO:s utdelade kritik och kontrollerar att vårdgivaren verkligen utför de förbättringar man lovat. Idag sker ingen sådan kontroll utan vem som helst kan säga vad som helst utan att någon vet hur löftet efterlevs.
  8. att verka för patientombud – ja, det finns redan, men de ombud som finns idag har samma funktion som våra patientnämnder, som bara agerar mellanhand mellan vården och patienten och inte har mandat att varken agera eller utdela kritik. Det behövs ett mer aktivt ombud som automatiskt kontaktar en patient och/eller dess anhöriga direkt då vårdskada uppstått.

* ”Självriskavdrag – enligt patientskadelagen ska en självrisk dras av från den ersättning som kan lämnas vid en patientskada.” – detta står att läsa i det besked om ersättning jag själv erhöll.

Så här beräknas självrisken: ”För skador orsakade från och med 2008-07-01 tillämpas en självrisk på 5 % av det prisbasbelopp som gäller när skadan bekräftas av oss.”

Kan tilläggas att Västernorrlands län redan tagit bort självrisken. Så det går ju att göra …

Här kommer så en del förebyggande insatser som behövs:

  1. att verka för att patientkommentarer också förs in i journalerna. Det kan falla sig så olyckligt att en patient ifrågasatt en läkare, och patientens tolkning senare visat sig stämma när patienten blivit skadad. Idag finns inga ”bevis” för att någon sådan konversation någonsin ägt rum. Som patient är det ord mot ord som gäller, och vi vet alla vems som väger tyngst …
  2. att verka för en höjd status av avvikelserapporteringen. Vårdgivaren är redan skyldig att göra dessa avvikelserapporteringar enligt Socialstyrelsen, men då det råder stor personalbrist, hinns inte alltid dessa rapporter med. Sköterskor PP talat med har även uttryckt besvikelse över att lämna in rapport på rapport vilka sedan sällan eller aldrig åtgärdas, till slut prioriteras inte detta arbete utan den värdefulla tiden läggs på patienterna istället. Trickle-down-effect – om klinikchefen anser avvikelserapportering som något negativt, blir känslan även negativ bland personalen. Inför belöningssystem istället – den avvikelserapportering som medfört störst skillnad i rutinerna belönas på månadsbasis till exempel!
  3. att verka för en gemensam insats till en starkare ”servicekänsla” bland all vårdpersonal, från högsta ansvarige klinikchefen till vårdbiträdet. Kommunikationen mellan patient och vårdare, anses i Vårdhandboken, utsättas för speciella krav. Som offer för en vårdskada vill en inte höra: ”Detta kan inte vi ta ansvar för – det var inte vi som gjorde fel” – det är inte patientens problem. Alla i vården ska vara skyldiga att ta ett gemensamt ansvar och ha inställningen att patienten ska få all hjälp den behöver. PatientPerspektiv tänker tillbaka på 80-talets charmkurser …
  4. att verka för att vårdutbildningarna lägger mer tid på att träna med attrapper/simulatorer, innan man börjar träna på människor. Återigen drar vi parallellen till flyget – i en rapport från Trafiksäkerhetsverket 2001, Trafikpilot – Utbildning och arbetsmarknad, kan vi läsa att för att erhålla trafikflygcertifikat för tvåmotorigt- och flerpilotflygplan krävs 1.500 flygtimmar – åtskilliga av dessa genomförs i simulator. Som en koppling till detta, fastslås att ”70-80 procent av alla haverier anses bero på människan”. Ja, och hur stor andel vårdskador som är beroende av den mänskliga faktorn kan vi bara gissa oss till …
  5. i samband med ovan punkt, särskilt verka för ”körkort” för kirurger. Att kirurger, som piloter, kontinuerligt ska vara tvungna att genomgå kunskapstester, framför allt på hantverksdelen av jobbet.
  6. att verka för att separera specialistläkarutbildningen – en teoretisk del för medicinarna och en del även inriktad på hantverket, för t.ex. just kirurgerna.
  7. att verka för en återkoppling till KTC (de träningscentra som finns på alla större sjukhus), vid anmälningar om vårdskador. Detta så att vårdpersonal får möjlighet att även träna förebyggande av ”nya” skador.

Ja, jag är ganska övertygad om att vi fick med det mesta här ovan. Read it and weep, ni som behöver tänka om och tänka rätt …