Ulrika Westerberg

Här kommer så en lite mer utförlig presentation av PPs senaste tillskott på skribentsidan; Ulrika Westerberg. Välkommen till oss, Ulrika! Vi har din rygg nu i vår gemensamma fight! Så här skriver Ulrika själv:

Trött. Trött av utmattning och PTSD. Trött för att jag inte verkar bli friskare. Trött för att den offentliga vården inte hjälper mig att bli frisk och olycklig över att slutenvården blivit omöjlig för mig att komma till efter för många incidenter och olösta konflikter. Jag har ändå turen att nu få stöd av en funktionsmedicinsk behandling i Nordic Clinic som förhoppningsvis hjälper mig hitta orsakerna till utmattningen, så tillsammans med Wonsa som är Sveriges enda specialistenhet för traumatiserade får jag en behandling som effektivt bidrar till tillfrisknande. Trist bara, att det skulle ta mig fyrtio år att förstå hur mycket barndomstrauma ställer till med och åtta år av sjukskrivning innan jag insåg på egen hand vad som leder till tillfrisknande.
När jag släppte skammen över att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj och har psykisk ohälsa kom skrivarlusten. När jag dessutom släppte skulden över att jag våldtagits genom att läsa upp min berättelse i ett radioprogram på Radio Totalnormal 2018 så har mitt liv blivit transparent för alla. Jag bryr mig inte heller vad andra ska tycka, för om de människor jag inte har närmast mig kan stötta mig är de heller inget för mig. Jag är jag just på grund av min bakgrund och har rätten att få finnas lika mycket som alla andra oavsett om någon annan tycker annorlunda.
PatientPerspektivs existens gjorde mig glad då jag insåg att jag inte kämpar ensam utan att vi är flera som vill ha förklaringar, kompensation och bättre vård. Jag vill inte ha en ursäkt och kortfattat svar från en verksamhetsledning i ett opersonligt brev. Inte ens om ledningen skriver ”beklagar djupt det skedda” är jag nöjd. När slutenvården inom psykiatrin ger enskilda utrymme att anmäla anonymt för bättre nationell statistik istället för löjliga brevlådor utanför receptionen som bara verksamhetsledningen tar del av är jag nöjd. Jag är också nöjd när konflikter löses mellan personal och mig så jag kan läka och den enskilde anställde kan växa som professionell . Jag är nöjd när slutenvården stolt kan lyfta enskilda fall och säga, ”vi bidrog till hennes sanna tillfrisknande” och inte som i mitt fall och andras stigmatiserar, omöjliggör och försämrar det psykiska måendet.
(Nu slår hjärtat hårt och jag har fått huvudvärk medan jag skrev. Kanske har min läkare Peder rätt, att jag borde spendera min tid för återhämtning på annat sätt än att ägna mig åt orättvisor men det är svårt att låta bli!)


5 Replies to “Ulrika Westerberg”

  1. Vilken tuff och bra beskrivning om hur man blir behandlad i sjukvården. Jag känner i djupet av mitt hjärta, att denna förening trots att vi inte kommit så långt i Stockholmsregionen med att värva medlemmar. Så kommer det nya berättelser hur illa behandlade människor blir i sjukvården. Hoppas du ska finna det jag fann här hos PP, att du inte är ensam. Vi är flera, många många flera som blivit drabbade och inte förstådda av sjukvården.
    Jag önskar dig välkommen till oss på föreningen PatientPerspektiv och hoppas att du ska känna dig lika välkommen som jag. Jag har fått ett helt annat seende på min situation. Men framför allt så förstår och känner jag att jag inte är ensam med denna erfarenhet.

  2. Framföralllt är det beklämmande att man inte kunnat komma åt kulturproblemen – trots både vetskap och kunskap.
    Jag förstår din kampvilja. Ilska eller att man bli arg och vill påverka förändring är starka drivkrafter. Det altruistiska kan göra att man går i väggen.
    Patientperspektiv tycks ideligen vara att utgå från det som inte finns.
    Psykiatrin verkar vara den mest kritiserade disciplinen av dem alla.
    Det konstigaste tycks vara att man inte respekterar att människor mår dåligt utan tror man ska tvinga in patienter i en hårdför kultur bara för att läkarkulturen är elitistsik.

    1. Philippa.

      Många i psykiatrin lider och kan eller orkar inte kämpa. Kan inte för att de mår för dåligt för att orka stå upp för sig själva. Orkar inte för att de är i beroendeställning eller är rädda för repressalier om de sätter gränser för sig själva. Uppgivna för att de inte vet vilka alternativen är till en bättre vård för tillfrisknande. Nu är det dags att sätta stopp för det enorma lidande psykiatrin bidrar med både för enskilda och anhöriga liksom extrakostnaderna det blir för den offentliga vården när patienter blir vårdskadade, felbehandlade och kommer tillbaka för att de inte blir friska.

      1. Ulrika, det är jag mer än medveten om. Det är samma förutsättningar även inom det somatiska emellanåt – inför att ens få rätt diagnos. Jag skrev en reflektion utifrån problemen med läkarkulturen i frågan. Jag har läst många böcker i ämnet och kulturkritik som den förs inom medicinsk humaniora. Jag utgick från att man förstod att jag står på patientens sida i det här och blev egentligen lite förvånad över att bli lite skriven på näsan. Jag vet vad underläget i vården innebär. Jag vet att psykiatripatienter har det sämst ställt. Mår man dåligt är det svårt att vara stark. Att byta läkare kan vara komplicerat eftersom läkarkåren inte alltid accepterar att patienter kritiserar läkare. Det är en annan sak när en läkare kritiserar en annan läkare. Det är som om det är först då patientens kritik är legitim. Det finns viss lyhörda läkare som tar hand om patienter på ett empatiskt sätt och som komme att hjälpa mot de kulturmönster som är destruktiva. Den yngre generationen läkare håller inte med de underförstådda kulturmönster som finns. Jag är påläst och insatt – det kan jag lova dig. Patienterfarenheten är ett brutalt uppvaknande vad gäller både mänskliga rättigheter och politik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.