Slarvig hantering ger nervskada

Bild: akututbildning.n.nu Bilden har inget med berättelsen nedan att göra.

Det kom ett brev till oss. En man som berättar om den olycka som givit honom permanenta nervskador, troligen beroende på ambulanspersonalens slarviga hantering, vilken möjligen kan ha orsakat ännu större skada.

”Den tjugotredje juni 2013 hände olyckan.

Jag var på midsommarfirande med vänner i Östhammar. Vid midnatt var det dags att lägga sig och jag skulle dra igen bakdörren på min Cheva-van, lutar mig fram för att få tag i dörren varpå den andra dörren går upp.

Jag faller ut och fastnar med fötterna inne i bilen och blir hängande med huvudet ner i marken. Jag hör hur det krasar i min nacke. Jag ropar men ingen hör mig. Jag måste ha hängt där någon timme tills man hittade mig och ringde ambulansen. Nerkyld – knappt 34 grader, medvetslös och hängande fast i bilen med huvudet ner i marken. Jag hängde så tokigt att mina vänner inte tordes röra mig. Men det kanske skulle gått bättre om dom gjort det i stället för ambulanspersonalen.

När ambulansen kom, ville de först inte ta mig med för de hittade ingen legitimation och i ambulansjournalen antecknades ’okänd’. Till slut hittade mina vänner min plånbok i bilen.

Jag skriker ’- Aj aj!’ hela tiden och de frågar var jag har ont ’- Överallt !’ säger jag. Personalen försöker få upp mig i sittande ställning utan nackkrage. De hämtar en sideboard och sätter den mot min rygg och känner på ryggraden, försöker få mig att ändra ställning och lyfter upp sideboarden på den andra båren.

Ingen av ambulanspersonalen satte på mig någon stödkrage, trots att jag hade mycket ont. Istället drar de mig i armarna när de skulle lyfta mig från bilen. De ville inte heller ge mig några smärtstillande och sa att jag var bedövad ändå … (med hänsyftning till midsommarfirandet).

Jag upplevde detta som ett mycket otrevligt bemötande.

Min ena vän sa till mig en dag: ’Ja, jag var så arg när jag såg hur dom gjorde med dig så jag var tvungen att gå ifrån!’

Mina vänner frågade vart dom skulle ta mig och de sa att de skulle åka direkt till Uppsala. Vilket de inte gjorde. De tog mig istället till Östhammar.

Läkaren i Östhammar knackade på knäna och tyckte att jag inte samarbetade – det är väl helt klart att jag inte kunde! På grund av smärta, nerkylningen och med huvudet som åkt fram o tillbaka på vägen dit. Han ringde till slut en andra ambulans som tog mig till Akademiska sjukhuset i Uppsala. I ambulansen blev läget ännu mer kritiskt och först när jag kom fram skyndade sjukhuspersonalen fram för att sätta på stödkrage. Jag blev röntgad och man konstaterar då att nacken är bruten.

Först ambulanspersonal som inte tar mig på allvar, de tar mig till en sjukstuga i Östhammar med en läkare som inte heller tar mig på allvar, bara för att senare konstatera bruten nacke?! Vad är det frågan om?

Jag har stora kvarstående besvär i hela min livssituation, värk och rörelseinskränkningar. Ständig nervsmärta i mina armar trots mycket medicin som gör att jag blir mycket trött. Skalan på smärtan är mestadels 10 men kan ibland sjunka till 8.

Bara att kliva upp ur sängen så gör det fruktansvärt ont i mina armar. Samma sak om jag har jackan på mig så svider det på mina armar, om det så bara kommer en vindpust på mina armar gör det ont nu. Rörelseförmågan i höger sida hänger inte med. Balansen är dålig. Högra armen är som förlamad. Mina fötter känns som jag har haft dem i vatten under mycket lång tid.

Jag kan inte tvätta håret själv, inte tvätta mig under armarna, inte raka mig själv, inte klä på eller klä av mig själv och kan inte sätta på mig skorna själv, inte laga mat själv, kan inte ens bre en smörgås.

Ja du, jag blir så ledsen när jag tänker på det som hänt mig. Från att vara fullt frisk till att leva med personlig assistent fjorton timmar om dygnet.

Jag har gjort anmälan till LÖF men har fått avslag med motiveringen att ’patientens nacke borde ha stabiliserats med tanke på det trauma som han hade råkat ut för, men att skadan med överhängande sannolikhet inte förvärrades av den uteblivna nackkragen.’

 

Nu i efterhand har jag frågat mig själv tusen gånger vad var det som egentligen hände?

Var alla på semester och var det vikarier som inte visste hur man skulle göra i sådana situationer? Var det för att det var midsommar? Vid fallolycka ska man alltid behandla med försiktighet, det är viktigt att huvudet inte pressas uppåt eller faller neråt, då kan halskotorna bli skadade och för att undvika det måste man hålla halsen stilla genom att fixera den. Så skedde inte i det här fallet . När jag nu tittar på tv-program där man ser hur försiktig ambulanspersonalen är när de hanterar olycksfall, tänker jag att ni skulle bara veta hur det egentligen kan gå till.

Ja, vad säger man? Fy hur det ska vara! Ska nu upp i domstol.’

Vi på PP önskar dig all lycka till, både i rätten och med dina bestående skador, min vän!

 

2 Replies to “Slarvig hantering ger nervskada”

  1. Har läst om din helt sanslöst, otroliga historia ! Hur i helvete kunde dom bete sig på detta vis ! Och när man vet hur jätteviktigt det är att skydda nacken först av allt ! Och ingen sen som tar nåt ansvar utan skiter totalt i att allt gått fel till . Alltså ytterligare en kränkning ! Sjukvården är så dålig, så det är bättre det heter SJUK VÅRD , för det är snart det enda man får . . . . . .

    1. Visst är det horribelt?! Kränkning är exakt vad det är, detta numera så populära ord som överanvänds till höger och vänster utom i de fall det verkligen är det, som här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.