Patientmedverkan i journalen??

Mias journal
Mias journal

 

Ni som följer oss, vet att vi är engagerade i frågan om patientmedverkan i journalen. Det vill säga helst hela vägen till en kolumn för patientanteckningar.

På Harvard i USA har man testat en variant, ett första steg på vägen mot, inte bara full insyn men även enligt mig medverkan för patienten att vara delaktig sin egen journal. Försöket går ut på att läkaren under tiden som besöket pågår och även efter, ska informera patienten om vad som skrivs i journalen. Detta läser jag i en mycket intressant artikel – ”Putting doctors and patients on the same page”, skriven av Martha Hostetter för Commonwealth Fund.

Och det är exakt vad det handlar om – att sätta läkare och patienter på samma nivå! Alla jämlika relationer bygger på lika tillgång till samma information. Så fort informationen minskar eller helt uteblir för den ena parten, kan inte relationen vara jämlik längre.

Hostetter inleder med att konstatera att i samma ögonblick som en läkare delar med sig av informationen i sina anteckningar till patienten, leder detta till ett förändrat beteende i dem bägge.

Vid tiden för studien, hade patienterna redan rätten till insyn i sina journaler, men det omfattade en massa krånglande med blanketter och faxande hit o dit, och många kände inte ens till att det gick eller drog nytta av möjligheten. Dessutom hade det visat sig att många läkare var ovilliga att låta insynen omfatta deras egna anteckningar, trots att säker elektronisk kommunikation gjort det enklare att dela med sig av lab resultat, medicinska preskriptioner och även andra delar av journalen.

Detta är inget som förvånar mig. Att det finns läkare som försvårar kommunikationen. Återigen – hierarkin inom sjukvården. I mångt och mycket en generationsfråga tror och hoppas jag. Den äldre stammen svenska läkare med svenska monopoltänket i bagaget, kan ha betydligt svårare att acceptera full insyn och medverkan av patienterna. Generaliseringar är farligt, jag vet, och jag aktar mig noga från att säga ”alla”. Men rent generellt tror jag att nyare generationer läkare, som växt upp med WikiLeaks och andra piratkanaler som informationskällor, ser helt annorlunda på transparens. Det är något naturligt. Alla har tillgång till all information. Allt läggs ut. Och allt ska läggas ut!

Studien har nu resulterat i ett projekt kallat ”Open Notes”, där över 6 miljoner amerikaner har tillgång till sina journaler via säker in-loggning.

Man har studerat speciellt patienter som på ett tidigt stadium tagit del av Open Notes, och som haft komplexa sjukdomsbilder, som diabetes och hjärtsjukdomar, där det krävs att patienten har en tydlig förståelse för och är insatt i sin sjukdom. Problemet för dessa patienter normalt är att man mycket lätt blir överväldigad av fakta och kan inte ta in all information som ges av en läkare. Artikeln hävdar att detta ofta är läkarnas fel, som rutinmässigt rabblar kanske femton olika saker patienten behöver tänka på. Istället för att nämna de tre viktigaste. Faran med detta är att patienten glömmer bort, inte förstår, eller helt enkelt inte uppfattar det som sägs.

De patienter som istället tilläts läsa journalen, upptäckte saker de missförstått, eller upptäckte saker läkaren hade missförstått. Andra upptäckte att de tagit fel dosering av medicinen eller kanske tagit den vid fel tidpunkter. Patienterna rapporterade att tillgången till journalen ökade deras trygghet, känsla av kontroll i sin situation och gjorde dem mer motiverade att tänka på sin hälsa.

Jag skulle vilja säga att detta nog är ganska naturliga effekter av en jämlik kommunikation, på en jämlik nivå. Och som kan appliceras på vilken relation som helst. Utebliven information skapar obalans.

En liten del av patienterna, kände sig fortfarande obekväma i känslan att journalen skulle hamna i fel händer. En inte helt obefogad rädsla, och vad man då gjorde var att helt enkelt ”låsa” journalen för andra än patientens egen, primära läkare. Detta löste man såtillvida att andra som ville ha tillgång till informationen, var tvungna att logga in en andra gång och patientens egen läkare fick då genast besked.

Detta problemet går säkert att lösa även i Sverige, även om det kanske är lite svårare, då vi inte har en primär egen läkare, utan träffar ny personal vid varje besök …

Läkarnas invändningar mot öppna journaler har framför allt varit rädslan för mer arbete. Ju mer tillgång till informationen en patient har, ju fler frågor väcker det. Och ju fler patienter ringer läkaren för att få svar. En annan oro är att anteckningarna måste anpassas till lekmannaspråk för att inte förvirra och oroa i onödan.

I studien fann läkare att det nya systemet inte ökade arbetsbördan, men att de skrev på ett annat, kanske mer utförligt sätt i journalerna än tidigare. Ett sätt som hade varit till hjälp även för dem själv. Och för många patienters del innebar ”negativa” kommentarer i journalen en motivation att ta tag i sin situation.

Intressant!

Artikeln avslutas med att konstatera att i takt med att kraven på öppenhet inom sjukvården ökar, måste insatser göras för att tillgodose en mer jämlik vård. Samt att ökad och mer lättillgänglig information för patienterna, leder till färre vårdskador och en bättre vård.

Japp. Vi håller med och går ett steg längre – lås upp all information och låt oss även bidra till den själv!

grupploggajoeturk200

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.