Osäkra journalsystem

Utdrag ur Mias egen patientjournal.
Utdrag ur Mias egen patientjournal. (korrigering Mias egen)

I Dagens Medicin läser jag en artikel om en studie av journalsystemet ”Cosmic”, skriven av Jean E Stevenson Ågren, doktorand i e-hälsa. Artikeln är intressant ur två synvinklar, dels ur vinklingen jag skrev om i senaste inlägget här – hur vårdpersonal och patienter ignoreras och inte lyssnas på i vårdapparaten, samt även ur vinklingen patientsäkerhet, vilken jag själv bevittnat och återkommer till lite längre ner.

Studien är gjord i Kalmar län, men systemet används i fler län över hela landet, och man har riktat in sig på vitalparametrar, det vill säga hur livsviktig information om en patient behandlas. Informationen behöver vara uppdaterad, lättillgänglig och även överskådlig för att vårdpersonalen ska kunna fatta rätt beslut i kritiska situationer. Det var den inte.

Detta bidrar så klart till att riskerna ökar för patienterna, som kanske behandlas felaktigt baserat på utebliven information.

Just detta systemet anses vara krångligt, och utgör därmed ett hinder för att korrekt information förs in digitalt. Ett enkelt blodtrycksvärde kräver till exempel sjutton klick för att göras! Man väljer då att istället göra anteckningar på annat vis och viktig information hamnar på klisterlappar och papperslistor för att bli mer överskådlig.

Det krävs ingen större fantasi för att inse att detta är direkt livsfarligt. En Post-it-lapp som kläms fast på en journal?! Och hamnar på golvet?!

Klagomålen är många. Och som vanligt upplever inte personalen att någon lyssnar. Det är trots allt de, personalen, som ska arbeta med systemet och hantera det säkert för patienternas bästa. Det minsta man kan begära är väl då att utvecklare och beslutsfattare lyssnar på förstahands åsikter och synpunkter?! Det kallas för feedback och är en oerhört viktig del i utvecklingsarbete. Något man lär sig i näringslivet men sällan inom det statliga/kommunala, där orden ”god service” och ”kund” är föraktliga.

Men om jag får återgå till Post-it-fenomenet, är det något jag själv upplevt. Jag lovade vid något tillfälle att när jag hade anledning, skulle jag berätta om mitt senaste besök på akuten. Den anledningen har jag nu.

Mitt senaste besök var tack och lov absolut inte lika dramatiskt som förra gången, ”bara” en svårartad kristallsjuka som inte släppte efter behandling och behövdes kollas upp.

Jag hade ganska så motstridiga känslor inför ett besök på akuten, där jag vid det tillfället nästan för prick ett år sedan kunde dött. Men det var samtidigt bra att jag kom dit! Dels för min egen skull, men framför allt för att jag fick testa den ”flaggningsfunktion” jag för ett år sedan blev lovad skulle finnas i min journal, gällande den reaktion som ledde till andningsstopp.

När jag kom fram till inskrivningen, sade jag ingenting utan ville se om sköterskan själv noterade avvikelsen. Det gjorde hon ju nu inte …

På frågan om jag var allergisk, svarade jag att ”- Ja, det borde stå någonting i min journal om att jag reagerat kraftigt på kombinationen Spasmofen och Atropin?” Detta kunde sköterskan inte se. Hon bläddrade ner och hittade journalen för hela incidenten och började läsa. Men eftersom det skulle tagit henne femton minuter att bara läsa igenom allt och sedan förstå vad den springande punkten var, så jag informerade jag henne om att jag hädanefter endast får ta morfinbaserade smärtstillande medel. Hon gör då en handskriven anteckning i marginalen på det beställningsblad jag fick med mig.

Hur länge följer det beställningsbladet med patienten tänkte jag då? I hur många led under en dag på akuten kan inte en handskriven anteckning på ett papper som kanske inte följer med patienten missas? Denna gången behövde jag inga smärtstillande, men den gången jag kommer in själv på en akut någon annanstans, smått förvirrad efter en olycka till exempel? Och inga anhöriga är med som kan informera? Vad händer då?

Den frågan ställde jag omedelbart efteråt till patientsäkerhetsansvarige och chefläkaren på SUS, vilka jag bägge träffat i ett möte för PP:s räkning. Det tog inte lång tid förrän jag hade en återkoppling och ännu en liten stund efter, ringde en handläggare upp för att få mer information. Bra! Tacksamt. Snabba reaktioner är ett av svaren för att komma tillrätta med problem.

Efter ytterligare någon tid, kom ett brev från verksamhetschefen på akuten, där hon bekräftar att flaggningsfunktionen är aktiverad, och samtidigt ber om ursäkt för det inträffade. Hon bekräftade att det finns en punkt i journalen som heter ”Viktig medicinsk information” och som är markerad med ett utropstecken. Hur lättillgänglig den är för inskrivande personal förtäljer dock inte historien.

Min nästa tanke är då omedelbart – ok, det är alltså inget direkt systemfel, funktionen finns och är aktiverad, men kanske inte lättöverskådlig? Vad berodde annars missen på? Sköterskan som tog emot mig – visste hon inte detta? Eller hann hon inte kolla? Det kanske krävdes sjutton klick?

grupploggajoeturk200

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.