Nyhetssvep, nr7

Denna kulna måndagsmorgon – vad kunde väl vara bättre än ett nyhetssvep, nummer sju för att vara exakt sedan jag började bunta ihop nyheterna, då de blev alltför många att rapportera en och en. En rapport från vårdverkligheten att pigga upp själen med?!

Vi kickar igång med en del om patientsäkerheten i landet och noterar våra rön på en Post-it-lapp. Så gör nämligen den skolsköterska som IVO-anmälts för sina Post-its. Underbar liten solskenshistoria!

Jag tycker absolut att de alltmer ökande hoten utifrån mot patienter och vårdpersonal förtjänar en helt egen Post-it! Eller i detta fallet kanske till och med två, en för varje grupp bråkstakar. Denna gången ”hände ingenting” förvisso, dvs ingen blev skadad, vilket verkar vara det nya kriteriet för när lag och ordning bör upprätthållas. I Örebro har det gått åt minst en Post-it, då en man är misstänkt för våldtäkt på akuten. Om det gällde en patient eller en vårdpersonal som blev utsatt förtäljer inte historien.

Här var det i alla fall personal som utsattes, Laura misshandlades nästan till döds. En Post-it till Örebro.

Ska vi bara acceptera att detta sker??!!

Men nu glömmer vi det tycker jag och fortsätter med glatt humör med (ännu?) ett konstaterande att ja, stafettläkare ökar risken för vårdskada. Kontinuitet är A o O för en patient med ett nåååågot liiite längre vårdbehov än bara ett besök på vårdcentralen. Det borde vara självklart att ju fler läkare som kopplas in, ju mindre kontinuitet. Och faktiskt även större risk att läkare inte ifrågasätter första diagnosen vilket i sin tur ökar risken för feldiagnos. Jo, för vem har någonsin hört talas om en läkare som ifrågasätter en kollega. Det är väl något av det värsta en läkare kan göra på karriärstegen …

PP har länge efterlyst mer humanism i framför allt läkarutbildningen, men även generellt i alla vårdutbildningar. Det behövs för att öka kännedomen om människans komplexitet. Vi är inte enbart våra diagnoser. Vi är ibland ett helt liv av komplicerade förhållanden som bör vägas in i sjukdomsbilden. Och hur går det med den människokännedomen, då vi låter så unga studenter som 15-åringar utbildas till läkare? Var finns erfarenheten? Om livet? Om döden? Oavsett hur högpresterande de är i sina ämnen? Oavsett hur tidigt de får träffa patienter, kan dessa unga studenter orimligen ha den mognad och den kännedom om den mänskliga naturen som krävs för att kunna bemöta patienter. Är den kännedomen så totalt oviktig menar man? Jag ryser.

Och då kan man som i denna krönika konstatera att nutida omorganisationer är oerhört slitsamma för teamen som ska jobba i dem, samt att det tar lång tid att bli en lagspelare. Som det här med schema eller inte schema. Tydligen svårknäckt nöt.

När vi betänker att det även som patient, krävs en hel del kunskap, om sitt tillstånd men framför allt i hur allt funkar i vården. I Lund kan t.ex. cancerpatienter nu gå en kurs i hur man är sjuk. När jag skriver så är det inte för att förringa initiativet, utan för att belysa komplexiteten i vår nutida sjukbild och i hela vårdapparaten. Jag tycker initiativet är bra, under förutsättning att det sker på patienternas villkor och inte blir en förmanande klapp på huvudet om hur patienten blir en duktig (läs: tyst) patient.

Inte ens läkarna själv är särskilt duktiga patienter i dagens svenska vård. Här är en som väljer vården i Tyskland istället. Artikeln handlar specifikt om prostatacancer. På samma tema: oerfarna kirurger vid prostataoperationer leder ofta till impotens. Det torde, om inget annat, få alla manliga beslutsfattare att reagera över hur det är ställt i vården. Och nej, att övning ger färdighet är inget nytt. Detta har Surgicon Project länge omhuldat just för kirurger. Fast å andra sidan kan vi även dra denna slutsatsen: att dödligheten minskar när kirurgen är en kvinna …

Så, nu kommer vi till den alltid lika underhållande punkten med punktlistan! Lika diger som vanligt då incidenterna fortsätter att dugga tätt:

Jag kan ju så klart ha fel, men jag tror mig kunna ana varför sjukvården snabbt stiger i undersökningar om viktigaste frågan inför valet. Men jag kan som sagt ha fel …

Vi vill även passa på att tacka alla som bidrar med nyheter och artiklar om rådande situation i vården, och det är inte pga att inte allt är intressant men pga utrymmes- och tidsskäl som vi inte alltid publicerar allt som skickas. Vi är däremot jättetacksamma och uppmuntrar alla att fortsätta! Så kanske, kanske vi kan få någon rätsida på det enorma ras som pågår mitt framför ögonen på oss alla, och som någon gång även påverkar oss alla.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.