Nyhetssvep, nr 8

Vi fortsätter vår ”omvårdsbevakning” (omvärldsbevakning inom vården alltså) och rapporterar vårt åttonde nyhetssvep sedan vi började klumpa ihop nyheterna om vårdincidenter. Tidsbesparing måste även vi ideellt arbetande syssla med i dessa bråda tider av massincidenter och missar i vården.

Tycker vi kan köra igång med den psykiska ohälsan i landet. Bland ungdomar ökar den lavinartat, vilket Dagens Medicin tidigare rapporterat om, och bland annat BUP/Örebro är hårt belastat. Även i Sörmland, första artikeln och andra, har man problem med ungas psykiska ohälsa. Tragiskt när allt tillåts gå så långt så att de unga inte känner någon utväg mer än självmord. Ovärdigt ett land som vårt. Samtidigt ökar feldiagnoserna inom området. Som här. Och här.

Anledningarna till ökningen kan vi så klart spekulera om, men den likaledes ökade medvetenheten om olika diagnoser och symtom kan vara en. Att informationen idag finns tillgänglig dygnet runt. ”Ignorance is bliss”? Vi hör även att de ökande kraven på unga skulle vara en anledning till stress och ångest. Under min tid i skolans värld upplevde jag dock motsatsen – att sänkta krav är en anledning till stress och ångest.

Jag menar att barn och ungdom mår bra av att veta vad som förväntas, samtidigt som målen ska göras uppnåeliga. Att som vi idag gör, tuta i kidsen att de kan bli vad de vill, valmöjligheterna är oändliga, är helt galet. Det finns en trygghet i att ha ramar och begränsningar, att veta vilken väg man kan och är lämpad att gå. Och när vi ger barn och unga alltför stora valmöjligheter, gränslösheten är monumental samt lägger alla beslut i deras händer, blir allt övermäktigt dem. Kidsen bestämmer i stort som i smått – allt från vad middagsmaten ska bli till var familjen ska flytta. Och självklart ska de små liven få full kontroll över sin egen framtid – inga val begränsas, inget första urval sker av föräldrarna/skolan. Är det konstigt det går överstyr och stressen byggs upp?

I min roll som föreläsare i skolan har jag alltid varit extremt tydlig och hållit fast vid kraven jag ställer. Ungdomarna blir förvirrade och upproriska ja, i början, men när de väl fattat att jag inte backar, lägrar sig lugnet. Detta har inget med lägerdisciplin att göra som vissa vill hävda. Bara tydlighet. Kanske dags vi börjar ta tillbaka styrrodret från våra unga? Och därmed kanske kommer tillrätta med en del av den psykiska ohälsan bland de unga?

Det är bara min åsikt. Men jag kan inte låta bli att dra paralleller mellan min tydlighetsprincip och den modell psykiatrisköterskan Joackim Eckerström tillämpar och fått pris för. Han upprättar kontrakt mellan vårdgivare och vårdtagare vilket är en av grundpelarna i den personcentrerade vården. Tydlighet – trygghet. Precis så enkelt kan det vara.

Och när vi ändå avhandlar trygghetsaspekten i vården, kan vi även dra parallellen till den modell Försäkringskassan tillämpar – vilken så klart är den rakt motsatta. En högst oroväckande utveckling, när utvecklingen inte längre utvecklas utan istället går baklänges. Ett fenomen vi ser på fler och fler områden i Sverige. Inte minst inom vården där högt uppsatta beslutsfattare verkligen inte verkar göra just det – fatta!  Hur man kan tro att en vårdprofession bara hux flux kan ersättas av en annan är obegripligt för de allra flesta. Utom just de som tar besluten. Detta kan så klart debatteras och jag tror grundtanken är god, men slår fel. Det kan inte heller vara rimligt att sjuksköterskor med lång utbildning som kostat samhället och de själva mycket pengar, ska behöva göra uppgifter som en lägre utbildad personal lika bra kan utföra. Problemet blir som jag förstått det, gränsdragningarna som blir svåra. Mer på samma tema.

Ett av problemen med beslutsfattare som fattar till synes galna beslut, är att chefer ofta ”bara” är just det – chefer. De är strateger i första hand men står långt ifrån själva verksamheten. Detta har Vårdanalys konstaterat i en rapport kring hur ledarskapet inom vården kan förbättras.

Här följer så den punktlista med missar i vården som kommit att bli sedvanlig i nyhetssvepen:

Cancermissarna får väl ha en egen liten punktlista tycker jag:

För att runda av på en mer positiv not, ”gläder” det mig att ”någon” efterlyser överprövning av åtalet mot Macchiarini! Denna rättsskandal är av monumentala mått och belyser bara en liten bråkdel av all den rättsosäkerhet och galenskap som drabbar vårdskadade i Sverige idag.

Samt all utveckling inom området patientnytta ser vi som positiv!

Låta sjukhusen styras av personalen helt och hållet? Ja, varför inte? Låter som en positiv utveckling i mina öron. Det förslaget berättar Carl Johan Sonesson (M) om här.

Om rättsosäkerhet och orättvisor i försäkringsbolagens hantering av personskador, skriver Silvia Widén om, jurist baserad i Lund. Det gläder mig att fler och fler uppmärksammar den oerhörda slagsida som råder idag, där vårdskadade inte står den blekaste chans mot storbolagens resurser! Som systemet är idag, vilket vi bloggat om många gånger tidigare, saknas helt rättssäkerhet för vårdskadade.

Slutligen vill jag utbrista ett HALLELUJAAAAAHHH!! Fler som ser de stora risker med det nya systemet för klagomål i vården, denna gång en senior professor i offentlig rätt som stöder vår teori om ett försvårande för patienterna. PP har vid flera tillfällen tidigare tagit upp riskerna med lagändringen. Första gången redan i mars, sedan nu i september och senast med debattartikeln i SvD.

Ni ser, jag kan vara annat än negativ och sarkastisk!

 

 

 

5 Replies to “Nyhetssvep, nr 8”

  1. Bra Mia! Jag tycker inte att du tar i, det är ju faktum att vården håller på att falleras helt.
    Jag och min man tillbringande 12timmar på akuten för någon vecka sedan. Upprepade småkramper för mig gjorde att min man hade svårt att komma i kontakt med mig. Han tillkallade ambulans kl 07:30. In till Södertälje akuten. Han satt med mig hela dagen. Lite medicin för huvudvärken. En snabbsänka. Sedan efter 12 timmar kommer läkaren och frågar mig vad hon ska hitta på för någon behandling. Jag och min man sa nästan i kör, om vi visste det hade vi inte varit kvar på akuten.
    Till slut när min man rutit till att han inte är någon läkare lades jag in på vårdavdelning på observation. Dagen efter sa jag till läkaren att inga andra prover tagits. Det behövs inte blev svaret. Trots rätt så hög feber 38,7 skrevs jag ut från vårdavd på fredagen.
    Lördag fick jag lov att åka till lättakuten. Urinprov och sänka togs. Urinvägsinfektion penicillin 10 dagar.
    Han ringde sedan i förra veckan och berättade att urinodlingen visade rikligt med bakterier i urinen. Han sa också att det var tur att det inte gått upp i njurarna.
    Tack Södertälje-akuten för att ni har så dåliga rutiner i omhändertagande av febriga krampande patienter.
    Glömde förresten att skriva att en undersköterska vägrade att hjälpa mig att sätta mig från brits till rullstol. Hon lät mig ramla rakt över rullstolen hon hjälpte inte mig att komma runt så jag hamnade rätt.
    Jag har givetvis skrivit och skickat bilder på blåmärken på arm och lår.
    Samt en bula i huvudet.Till chefsläkaren på Södertälje sjukhus.
    Har inte hört något på fem arbetsdagar av honom gjorde klagan när jag fortfarande var kvar på vårdavdelningen.
    Ska kontakta press på torsdag om jag inte hört något.
    Södertälje sjukhus har lagt ner massor av pengar på utsidan och ombyggnation.
    Men att ge patienter en värdig vård och tro på mig att jag har svårt att röra mig och förflytta mig, det kan de inte göra
    Fint på utsidan och skit på insidan är vad det är.

    1. Helt gräsligt, Karin! Fint på utsidan och skit på insidan är ganska mycket som är … 🙁

  2. Hej. Håller helt med angående gränsdragningar för unga. Egentligen: ramar. Ett tema som helt gått upp i rök de senaste 25 åren. Just att ”friheten” också blir ett ”hot” eftersom de inte är mogna de valmöjligheter de ställs inför. Låt gå, kan man också säga. Som någon repat upp normerna ett bra tag. Och då menar jag inte de ”normer” som psykiatrin försöker klistra på varje person, såsom avvikande. Nej tvärtom är det avvikande att idag känna empati, visa/kräva hänsyn, att tänka på någon annan istället för sig själv. Normförflyttningen har just skett från kollektiv till individ.
    Du berör faktisjt en bok jag läste som handlar om just de ungas utmaningar idag . ”Det sanna livet” är titeln. Författare Alain Badieu.

    1. Visst är det så, valen blir en boja istället för frihet. Aha! Intressant, ska kolla in boken. Tack för tipset!

  3. Intressant att läsa kommentarerna och texten i sig. I olika tider skapas olika teorier om människor eller teoretiska olikheter om män, kvinnor, ungdomar, barn, utlänningar. Frågan är om det är livet eller teorierna vi bör frukta mest eftersom teorierna används i vården istället för synen om den enskildes liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.