”Liten tuva …”

Bild: www.halluxvalgus.eu
Bild: www.halluxvalgus.eu

Ni vet uttrycket ”Liten tuva stjälper ofta stora lass”? Ungefär så kan man beskriva Kristinas berättelse. Det kom ett brev till oss om hur även förhållandevis ”små” vårdskador som inte är livshotande, kan påverka livet avsevärt och göra vardagen mycket svår. Lägg därtill ett försäkringsbolag (LÖF) som vägrar erkänna ersättning.

Kristina blev opererad för hallux valgus – snedställd stortå med förstorad och smärtande ledknuta. En operation som är ganska vanlig och kan tyckas ”enkel”, men som i efterhand inneburit ännu större problem för Kristina än innan.

Så här skriver 1177 om operationen; ”Den vanligaste metoden för att operera hallux valgus heter ’Chevronosteotomi’. Syftet med operationen är att göra framfoten smalare och räta upp stortån. Först opereras mellanfotsbenet så att stortån kan förskjutas mot lilltåsidan. Det gör att bredden på framfoten minskas. Sedan fixeras benet med hjälp av en skruv. Under ingreppet får du lokalbedövning eller blir sövd med narkos. Efter operationen fixerar läkaren stortån med tejp eller ett mjukt förband. Du kan vanligtvis åka hem samma dag. Efter två veckor tas stygnen bort. Du får då ett nytt förband som du har kvar i ytterligare fyra veckor. Man har ofta sneda tår på bägge fötterna, men vanligtvis opereras en fot i taget när stortån ska rätas ut. Det kan vara svårt att ta sig fram om man har opererat bägge fötterna samtidigt och har ont i dem.”

Kristina har även hon problem med sin andra fot som ännu inte opererats. Vilket hon nu är mycket tveksam till att genomföra av förståeliga skäl …

Hon skriver att enligt den äldre och mycket erfarne fotkirurgen, som skulle utföra ingreppet, skulle det vara enkelt, och lösa problemet, istället fick hon ”hammartån” förstörd och hallux valgusen försvann inte heller. Hammartån blev totalt sned och hon gick med svår smärta i över ett års tid. Läkaren brydde sig inte nämnvärt om hennes tillstånd, utan skickade vidare henne för bedömning till en annan också erfaren kirurg. Ny operation beslutades.

Det görs fyra ingrepp i foten; förkortning av stor- och hammartå, ytterligare sågning av hallux valgusen samt justering av en spik som satt inkilad sedan första operationen. Ingreppen blev inte bra denna gången heller. Och inte heller denne kirurgen verkade särskilt engagerad utan bara höll med då Kristina själv kom med förslaget att hon kanske hade börjat belasta foten för tidigt? Även denne läkaren släpper Kristina som patient.

Kristina var sedan sjukskriven i sex veckor, kunde inte gå ut och haltade omkring hemma. Även efter sjukskrivningen fortsatte sedan ytterligare månader av svullnad och smärta och hon kunde inte gå eller belasta foten normalt.

Hennes fot ser nu ”för jävlig ut” enligt henne själv – sneda tår, fula ärr och stora problem att hitta skor som fungerar. Hallux valgusen på Kristinas andra fot har nu fått vänta två år på operation och hon är oerhört tveksam till det ingreppet beroende på erfarenheterna av det första.

Kristina gjorde alla anmälningar, efter att först ha varit i kontakt med Patientnämnden, där hon blev avrådd både att anmäla till IVO och till LÖF, då handläggaren trodde ”att en hallux valgus-skada skulle man nog strunta i”.

Nu har alltså Kristina fått avslag på sin anmälan om ersättning och har i dagsläget ett överklagande hos LÖF. Trots att hon påpekade att hon blev tvungen operera om sin skada, så tog man alltså inte med det övervägandet i första beslutsprocessen. Nu efter överklagande skriver LÖF att man ska ta med det i beräkningen. Väntan har varit lång för Kristina och hon har inga förhoppningar om annorlunda beslut gällande sveda och värk, trots re-operativa ingrepp, förlorad inkomst ännu en gång, svår läkning och stora svårigheter att kunna gå.

Enligt den första läkaren, är detta vad man kan förvänta sig vid en hallux valgus-behandling, och det har i sin tur både IVO och LÖF baserat sina beslut på. Ansvarsutkrävande av läkaren är omöjligt.

Ja du Kristina, det är en kamp att ”få rätt” mot dessa jättar, speciellt om en läkare uttalat sig på ett visst sätt, sedan ändrat uppfattning eller lämnat vidare patientansvaret till nästa läkare som inte heller tar något ansvar.

Detta är den springande punkten i väldigt många vårdskadades berättelser, oavsett om skadan varit livshotande eller inte, så måste vårdskador börja ses annorlunda. Det kan inte vara rätt att människor ska få sina liv påverkade i den grad att de förlorar ansenliga inkomster eller behöver leva med funktionshinder, orsakat i vården, som aldrig ersätts ordentligt. Vi kräver översyn av ersättningsnivåerna samt beslutsgrunderna vid vårdskada. Ingen ska behöva bli dubbelt lidande!

grupploggajoeturk200

2 Replies to “”Liten tuva …””

  1. det måste bli ett slut på det för den enskilde medborgaren omöjliga i synsättet att vården ska utreda sig själv i stället för att ärendena går till domstol. Dagens ohållbara situation är alltså en politisk fråga. Vad säger de olika partierna? Har ingen utredning nånsin gjorts om det för medborgaren omöjliga i Sverige att vända sig till domstol? Upp på barrikaderna!!
    Kolla exempelvis synsättet i andra EU-länder. Svenska medborgare är numera – och det i första hand – europeer vilket dessutom markeras i passet.

    1. Det man motiverar bort domstolsförfarandet med, är att de beslut LÖF tar, redan är baserade på patientskadelagen. Det vill säga LÖF gör samma bedömning som en domstol skulle gjort. Domstolarna har däremot makt att ändra ett beslut och skapa ny praxis. Vilket du kan räkna ut själv, sällan till aldrig sker. Det krävs väl att himlen ramlar ner i huvudet på en först …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.