Kommentarer kring politiken och vården

I förra inlägget, redovisade vi den egna undersökning vi gjort bland de politiska partierna och deras hållning i olika vårdfrågor. Här följer kommentarer gjorda av Kim Birgithsdotter.

Av Kim Birgithsdotter.

En sammanfattning och kommentarer på PP:s frågor till samtliga riksdagspartier inför valet 2018.

”Kommer ert parti att utöka Patientombudets uppdrag genom att alltid kontakta patienten och/eller dess anhöriga då vårdskada uppstått? Syftet är att informera om den enskilde kan gå vidare med stämningsansökan, utforma krav för feedback hur till exempel vården ändrat sina arbetsrutiner för att ny vårdskada ska undvikas. Dagens Patientombud agerar endast som mellanhand mellan vården och patienten, som dessutom saknar mandat att agera och utdela kritik.”

Det tycks i nuläget bara vara Nya moderaterna som insett vilken svag rättslig ställning den enskilde har vid vårdskada. Som Centern svarat att det redan är Patientnämndens uppgift att kontakta patienten eller anhöriga vid vårdskada men missar PPs kritik att patientombudet idag inte kan utdela kritik samt föra patientens talan. Att Patientnämnden bara har uppgiften att informera om att en skada uppstått ger varken patienten eller de anhöriga kompensation eller lösningar på hur nästa eventuella vårdvistelse inte ska leda till ny skada. Kd har uppfattningen att PP önskar patientombud på vårdinrättningen vilket är felaktigt. PP vill att den enskilde ska kunna anlita ett oberoende patientombud som är neutralt i förhållande till vårdgivaren med rätten till objektiv utredning och för upprättelse inte minst ekonomiskt på en skälig nivå. Mp, S och C konstaterar bara att patienter kan anmäla sitt missnöje till Patientnämnden men svarar inte på hur den vårdskadade blir kompenserad. SD ger inte mer svar än att de är beredda att diskutera frågan i framtiden och tar med andra ord inte ställning. Kanske har SD ingen åsikt eller kunskap alls om problematiken. Liksom SD tar inte V ställning i nuläget men tycks inse att det finns ett problem i hur dagens Patientnämnd är utformad.

”Kommer ert parti att förlänga preskriberingstiden vid vållande av skada? Patienters möjlighet att få upprättelse med två års preskriberingstid är i vissa fall för kort, då komplicerade fall av vårdskador tagit upp till ett och halvt år att utreda. Ny lag är på gång men vill ändå veta ert ställningstagande i frågan.”

Samtliga partier är beredda att förlänga preskriptionstiden eller är beredd att se över preskriptionstiden och C menar att fristen redan ändrats från 1 januari 2015 till tio år enligt patientskadeförsäkringen för att väcka talan. L lägger bara fokus på att vilja korta handläggningstiden hos IVO. V är försiktiga och istället för att ha en åsikt i dagsläget vill de avvakta pågående lagförslag.

”Kommer ert parti att verka för en kontrollinstans som tar vid efter IVO:s utdelade kritik så vårdgivaren verkligen genomför utlovade förbättringar, samt utkräver vite om inte ändringarna utförs inom en viss given tid?”

C har ingen åsikt hur det ska följas upp men menar att det är viktigt att så sker och att det ansvaret ska fortsätta att ligga hos den som orsakat skadan och hos IVO. Kd anser att varje landsting ska utforma sina egna definitioner av vad vårdkvalite är och dessutom ha rätten att själva utdöma vite. Kd menar att landstingets revisorer dessutom fungerar som kontrollinstans. Som L mycket riktigt påpekar bör vårdskador leda till ett lärande för personal och att en ny kontrollinstans innebär ökade kostnader och tycker liksom Kd att IVO kan fungera som kontrollinstans. M vill ha en ”ordentlig uppföljning och utvärdering” för tillsyn och återkoppling och har med andra ord inget förslag. Illa att inte ens en av våra största partier tänkt igenom, diskuterat och har en åsikt om att det saknas systematiskt arbete för kontroll vid vårdskada Hur Mp tänker är svårt att begripa, för de menar att patientsäkerheten stärkts när det nya klagomålssystemet infördes vid årsskiftet! Mp anser bara att ansvarsfördelningen tydliggjorts sedan årsskiftet för att effektivisera hanteringen av klagomål men tar inte upp det faktum att medborgare begränsas till att i första hand ta kontakt med vårdgivares, därefter Patientnämnden och i de grövsta fallen IVO. S förstår inte varför en oberoende kontrollinstans är nödvändig för uppföljning och tror att frågan enbart handlar om att skapa en ny myndighet! SD vill följa upp beslut med kontroller men av ekonomiska skäl är de skeptiska till vite.V är det parti som verkar vara mest välvilligt inställd till att diskutera IVO:s uppdrag men är försiktiga och uttalar sig bara om att dess uppdrag ”kan” behöva utvecklas.

”Kommer ert parti att utforma en oberoende, extern instans som utreder vårdskador utifrån ett helhetsansvar för patienter som råkat illa ut mellan de olika avdelningarna inom specialistsjukvården?”

Inget parti anser att det behövs en oberoende instans och några menar att IVO och till viss del LÖF har den rollen, med svaga argument som att på grund av att IVO redan finns så är den bra! Alla är naturligtvis rädda för nya kostnader, så rädda att de inte ens tar orden i sin mun och vågar hålla med om och våga vara nyfikna på varför PP:s problematiserar nuvarande system. Bara M och SD är så lite intresserade att de vågar svara att de åtminstone är villiga att utvärdera rådande system.

”Kommer ert parti att förbättra vårdutbildningar genom intagningstest till utbildningar för att utvärdera lämplighet vad gäller etiska ställningstaganden, humanism och jämlik behandling, med fokus på gott bemötande där patienten alltid är i fokus och i många fall ska anses vara expert på sitt mående?”

De flesta partierna anser att uttagningen till vårdutbildningar inte behöver ändras genom lämplighetstester eller att de istället talar om annat, med undantag för M, L och SD. Flera partier menar att antagna ska ges utrymme att mogna under utbildningen istället för att sållas ut och det har några av oss som läser detta noterat inte räckt utan blivit dåligt bemötta. M vill öka personalens patientsäkerhetskunskaper. L kan inte ha tänkt igenom sitt svar för L tror nämligen att rätt folk enbart kommer till utbildningen för att de är intresserade av människor! Utan att svara på frågan lyfter ändå Mp att de vill stärka den personcentrerade vården, ha jämlik vård och ökad patientdelaktighet, stärkt brukarmedverkan och att personal bör få bättre helhetsperspektiv för att patienten ska få stärkt inflytande i vården. Ingen av partierna svarar på om huruvida patienten ska anses vara expert på sitt mående vilket naturligtvis kan upplevas som ett provocerande ställningstagande för den som anser sig ha mer kunskap men vi bör aldrig förneka att det är patientens upplevelser av sina besvär som också styr dess föreställning hur pass sjuk hen känner sig, t ex vad gäller i många fall om psykiatriska besvär. Den patient som fått en diagnos kan ibland vara mer påläst än en läkare om sjukdomen är ny eller sällsynt och då bör läkaren ödmjukt acceptera detta och kontrollera källorna.

”Kommer ert parti att införa ett ansvarsutkrävande av personal som upprepade gånger gör missar eller bemöter patienter olämpligt?”

L anser att polisanmälan är på sin plats för grov oaktsamhet och som samtliga partier i övrigt anser de att rådande regler och rutiner för upprepade ”misstag” fungerar. Den rättslösa ställning patienten har som inte kan lyfta alla klagomål till oberoende instans i den offentliga vården hänvisas med andra ord till polis som i vissa fall lägger ner utredningar vid anmälan och till jurister som välbekant inte är gratis och få har råd med. Kd menar att inget behöver ändras och i sitt svar lyfter de enbart personalens perspektiv med att risken för uppsägning skapar en tystnadskultur. Det PP vill belysa är den enskildes perspektiv som nyttjat vården men vårdskadats och är rättslös utan egen jurist.

Något partierna behöver fördjupa sig i är hur kritiken måste se ut innan en verksamhetschef bör lyfta frågan vidare till den anställde och personalavdelningen.

Det är möjligt att frågan är för allmänt ställd för till exempel vilken typ av ansvarsutkrävande PP önskar. PPs önskan är att regler för hur mycket kritik en anställd ska få av patienter innan dennes bemötande blir underlag för uppsägning och om det till exempel räcker att en patient lyft frågan verbalt eller om hen måste komma inkomma med skriftligt klagomål. Om till exempel en individ ofta återkommer till en slutenvårdsavdelning och bemöts på samma sätt gång efter gång av viss personal av till exempel olösta konflikter eller att en patients klagomål ignoreras som en del av dennes psykiatriska tillstånd så blir den enskilde maktlös om det inte finns tydliga regler för vad som händer vid återkommande kritik. Det inget av partierna heller reflekterar över, är nämligen om bemötandet mot vissa patientgrupper inom till exempel psykiatrin sker systematiskt och på så sätt rättfärdigas personals uteblivna goda samtal och gott bemötande med försvaret att ”det ligger i patientens problematik, inom ramen för dess diagnos” – som Emotionell Instabil Personlighetsstörning där destruktivt beteende mot sig själv eller andra inte tas på samma allvar eller till och med ibland bestraffas genom syrliga kommentarer eller undlåtande av behandling av skärsår. Fördomar, dålig utbildning samt rådande vårdkultur skapar vårdskador och hos vissa patienter med dålig självkänsla vilket kan öka destruktiva beteenden!

”Kommer ert parti att verka för en översyn av patientskadelagen som ger patienten högre ersättning vid skadestånd? Ersättningar som ska täcka ett liv med behandlings- och medicinkostnader, förlust av inkomst, socialt liv och psykiskt lidande som följd av vårdskada. Patientskadelagen har inte reviderats sedan mitten på 70-talet.”

Samtliga partier är redo för att diskutera en översyn för ersättning vid skadestånd utom KD som förvånansvärt inte ens tagit ställning i frågan och C som inte vill ändra något utan istället valt att förklara vad skadeståndsrätt är. L menar dessutom att PP bör ta frågan med alla de 22 landsting vi har men PP menar att det inte kommer att hända för det är politikerna som måste se till att skadeståndsbeloppet ska vara detsamma för alla i vårt till antalet lilla land. Märkligt är också att flera partier anser att beloppet ska revideras kontinuerligt vilket ju uppenbarligen inte skett sedan 70-talet!

”Kommer ert parti att ej belasta privatpersonen som idag måste betala eftervård i form av medicin, slutenvård, efterkontroller mm i samband med vårdskada, som rimligtvis bör betalas av skattebetalarna istället.”

De flesta har missat PPs avsikt med frågan om den förlängda tiden i sjukdom pga vårdmissar som innebär ökat inkomstbortfall mm. Det är rimligt att vid en senare utfrågning vara tydligare med vad PP avser. MP, S och SD anser ändå att detta bör revideras. C vill inte ändra något, L vill att PP tar upp frågan med landstingen (igen), M förstår inte heller frågan som menar att det är ”landstingens och regionernas ansvar för att kunna ta ut patientavgifter och V anser att ”systemet med högkostnadsskydd fungerar bra”.

”Kommer ert parti att avskaffa självrisken på ersättningsbeloppet vid vårdskada i landets alla landsting – vilket Västernorrlands landsting redan gjort.”

Enligt Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF) är självrisken glädjande borttagen sedan 1 januari 2018. S menar att LÖF redan avskaffat självrisken och är då de enda av riksdagspartierna som är uppdaterade i frågan. Kd och SD vill att reglerna ska vara nationella och det är det ju med andra ord om LÖF reglerar självrisken för samtliga landsting. C liksom L nöjer sig med ojämlikheten att det är upp till varje landsting att avgöra hur och om det ska finnas självrisk. SD är redo att se över frågan som också vill ha nationell enhetlighet. V har inte tagit ställning. Det är illavarslande att alla partier inte inser vikten av sammanhållna regler för ersättning beroende på var den drabbade bor i landet.

För övrigt slår det mig att SD:s svar är kortfattade och näst intill identiska vilket får mig att fundera hur insatta de är när svaren inte är mer utförliga än så. Det är bara på frågan om hur personal ska bestraffas som de lägger ut texten. Naturligtvis är flera partier relativt generella i sina svar men det är inte så tydligt som med SD.

4 Replies to “Kommentarer kring politiken och vården”

    1. Alltså min trötthet vet inga gränser. Särskilt på politiken. Denna sammanställningen har jag dock fått hjälp med.

  1. Min spontana kommentar: Har verkligheten uppdagats. Hur utsatt en medborgare (en kund) kan vara då en verksamhet, oavsett kategori, är för stor att hantera sitt uppdrag på individnivå.

    1. Man kan ju hoppas! Tror det knappt men det kan vara på gång i alla fall. Kommer ta låååång tid innan patienternas utsatthet är bortarbetad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.