Kliniska förhållningssätt

Av Peter Doland-

Nu tänkte jag skriva utifrån mina egna erfarenheter och addera med lite av vad jag har läst samt noterat under mina år i den psykiatriska vården.

Ett positivt besked är ju att det inte längre är så stigmatiserande att kalla sig patient.

För bara 20 år sedan hade patienter precis lämnat de stora sjukhusen och ”integrerats” i samhället. Men mycket har hänt sedan dess. Både på det interpersonella (relationsmässiga) planet och det vetenskapsinriktade. För mig har det varit en lång väg mellan olika möten, enheter, läkare och personal. Förhoppningsvis kommer jag i fortsättningen kunna ge några intressanta synvinklar på det hela utifrån ett patientperspektiv. Börjar med ett litet axplock nedan.

Reflexion över modeller mot ett kliniskt förhållningssätt.

Talar man om psykiatrin idag handlar det mest om behandlingsmetoder ( ECT – elchock, Mediciner) Det verkar råda en konsensus både inom läkarkåren som i andra myndigheter – och bland gemene man – att psykiatrin är något okomplicerat, enkelriktat och framförallt en instans med enbart ” goda uppsåt”. Min erfarenhet säger mig dock att det inte är så enkelt och inte heller fallet i alla sammanhang.

För hur bemöter man en människa med psykisk ohälsa, om man utgår från att bäraren av den är en individ med en egen historia och en unik situation/plats i samhället. Hur ser förhållningssättet och grundsynen ut på en människa ?

Man kan, som de festa läkare gör komma fram till en diagnosställning. Men frågan är om den räcker för att ringa in den för personen nödvändiga hjälpen? Den psykiatri jag har mött har uteslutande handlat om medicinering, men också en slags beteendevetenskap (behaviourism).

Enligt vad jag förstår arbetar psykiatrins olika distrikt/områden efter olika värdegrunder. Såvida det inte helt nyligen, vilket jag inte utesluter, har införts en generell mall anpassad efter nya doktriner, de biologiskt inriktade. Med de ”nya” bokstavsdiagnoserna har det också skett en normalisering av psykisk ohälsa, på gott och ont.

Normaliseringen kring ECT, är det främsta exemplet. Här får psykiatrin stöd av en allmän opinion. Och visst kan ECT vara effektivt mot just depression, men det talar mycket för hur psykiatrin har blivit en ”fix and go” organisation, vilket svarar mot hela samhället. En enkel handling kan lösa alla problem, även sömnproblem. Det finns ingen relativism kring detta längre.

Filosofen Byung-Chul Han redogör i sin essä om ”Trötthetssamhället” kring hur positiviteten, som idag genomströmmar alla samhällskanaler, omöjliggör för människor att ha en negativ inställning mot något överhuvudtaget. Som om det negativa helt har trollats bort. Det som för Självet är nödvändigt som ”vaccination” för att förhålla sig till det som upplevs hotfullt. En sådan handling vore idag alltför ”negativ” för att överleva. Likadant är det med psykiatrins omläggning; det finns ingen dialektik kvar som bygger på ett negativt resonemang. ECT hjälper mot depressioner. Punkt Slut. Allt ifrågasättande försvinner i tomma intet, ty det är redan avskaffat av systemet.

Alla möten och överläggningar patienten tvingas till (men som anses vara dennes eget initiativ) är snarast en inhämtning av data åt byråkratin än ett samtal. Dessa utspridda men återkommande händelser har en energislukande effekt och är för patienten obegripliga. Sålunda finns det gott om svängrum för behandlare att inte ta sig an patienten på ett personligt plan. Man behöver åtminstone inte redogöra för något, vilket är detsamma som undanhållande av information. Givetvis måste en läkare överväga flera fakta samtidigt: patientens ålder och historia t.ex. Ju längre historia inom vården desto mer olönsamt ter det sig att bekosta terapier. Jag fick faktiskt frågan för ett par dagar sen om ”hur lång tid som jag trodde att min terapi skulle ta.” Ekonomiska överväganden eller enfald. Jag vet inte.

Det här är ett stort ämne och jag är inte här för att vara expert. Inte heller vänder jag mig kategoriskt emot diagnoser. Jag skriver för att föra ut patientens situation och roll i det större perspektivet, vilket kan vara en viktig igenkänning för de som blivit utsatta och osynliggjorda. Jag kommer utgå från egna erfarenheter men ta hjälp av sociologisk forskning och filosofer. Jag kommer efterstäva det sociala perspektivet : mitt eget och personliga patientperspektiv.

Peter Doland

4 Replies to “Kliniska förhållningssätt”

  1. varför inte kolla upplägget för landets mest prestigefyllda psykologutbildning, den på Karolinska institutet med absurt hög intagningespoäng för en egendomlig geggamoja kallad utbildning åt denna studentelit där ansvariga har som syfte att höja psykologyrket till läkarstatus socialt som ekonomiskt. Mödorna rör och griper eller hur? Värre är det för de nyutexaminerade som när de puttas ner i verkligheten och upptäcker sin totala handfallenhet där de gör sin obligatoriska praktik exempelvis på diverse socialkontor. Erbarmligt alltihop. Misstänker avsaknaden av ansvarsutkrävande av detta pajaseri hänger samman med att majoriteten av de intagna är kvinnor.

  2. Problemet är också avsaknaden av begreppsbildning i frågan om vad existensiell hälsa är när det gäller policy frågor. Vården är för psykologiskt inriktad vilket leder till fantasilöshet och stigmatisering och medikalisering av vad en livssfär handlar om. Det finns studier inom medical humanities fälten som visar på handfallenheten av perspektiven i vården i just de avseendena. Om en patient uppfattar att något är konstigt i vårdkulturen i den bemärkelsen har patienten uppfattat helt korrekt. Problemet med vården är att de tänker sig – officiellt – att patienten måste vara troende tillsammans med dem gällande metoderna. Ute i olika akademiska discipliner och i olika länder råder delade meningar och det förekommer ideologikritik. Skam den patient som tar med sig det in i vården… Det behövs ett stort mentalitetsskifte. Det saknas utrymme för fritänkande.

    1. Nej, fritänkande är väl inte direkt vad psyk, eller vården i största allmänhet, är direkt kända för …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.