Karins förstörda liv

Bild: Göteborg Spine Center
Bild: Göteborg Spine Center

Ja, så var det dags igen – ett nytt brev till PP med en historia om någons förstörda liv. Denna gången Karins. En operation med komplikationer som felbehandlats.

”Min spinal stenos-operation var planerad och gjordes i maj 2013 på Löwenströmska sjukhuset, efter att i flera år haft mycket ont i ryggen med utstrålningar i båda benen. Allt gick enligt operationsberättelsen utan problem och jag blev utskriven från avdelningen efter två dagar.

När jag varit hemma i ett dygn, vaknade jag på morgonen av att jag hade kissat på mig När jag ställde mig upp så bar inte benen mig och ryggsmärtan var 10 av 10. Nästintill vad jag orkade med och det kändes som jag skulle svimma av smärta.

Ambulans tillkallades och jag kördes till Södertälje sjukhus for smärtlindring och kontroll av det känslobortfall jag upplevde. Efter smärtlindring och undersökningar, transporterades jag åter till Löwenströmska, där en MRT (magnetisk resonanstomografi) gjordes som bekräftade en svullnad runt fjärde kotan och man såg även en cysta vid operationsstället. Det var troligen ett läckage på ryggmärgsvätska men man valde trots detta att inte om-operera.

Jag låg sedan inlagd på Spine Center – specialistryggklinik, men fick en dagpermission den 9e maj och åkte då med rullstol ut till min väns sommarhus. När jag varit där några timmar,  sittande i rullstol hela tiden, kände jag att det knäppte till i ryggen och jag blev alldeles blöt på min tröja och mina byxor. När min dotter skulle kontrollera var det blöta kom ifrån, upptäcktes att hela operationsområdet var öppet. Det hade öppnas av trycket inifrån. Det måste ha varit en enorm kraft, då flera lager stygn gick upp!

Det gick med il-fart in till sjukhuset igen där jouren kallades in för att sätta agraffer. Under natten fick jag mitt första anfall av svår huvudvärk p.g.a. ryggmärgsvätskan som läckte ut. Detta hände flera gånger under vårdtiden och man provade med att planlägga mig – jag fick ligga i två dygn utan att röra mig mer än att gå på toaletten. Blev något bättre.

Sedan skickades jag till Furuhöjden Rehabcenter för ytligare rehabilitering. Allt gick framåt, såret läkte sakta och till midsommar kändes allt bra och jag kunde öka på min träning på sjukgymnastiken. Jag gjorde ett sista besök på Löwenströmska för att kontrollera såret och fortsatt vård lämnades över till Tallhöjden Vårdcentral att sköta.

Midsommar kom och kort därefter fick jag mycket ont och samtidigt svårt att kissa. Jag hade träning hos sjukgymnasten inplanerad och tog mig dit. Men när sjukgymnasten fick reda på att jag hade så ont och inte hade kunnat kissa på morgonen, så fixade hon en tid hos läkare på Tallhöjdens vårdcentral. Denne läkaren remitterade mig vidare till Södertälje sjukhus, där jag blev inlagd för smärtlindring och undersökning kring vad som hänt i ryggen och vad som var orsaken till den försämring som inträffat under midsommarhelgen.

Hade flera huvudvärksattacker som blev avhjälpta med koffeintabletter och lugnande. Detta borde ha varit ett tecken på att det återigen var en svullnad runt ryggmärgen. Låg igen inlagd i drygt tre veckor och blev insatt på smärtschema av en narkosläkare på Södertälje sjukhus. Fick åka hem med detta smärtschema som bara dövade smärtan ytligt och jag var då fånge i mitt eget hem. Kunde inte gå ut själv, kunde inte sitta, bara ligga utan att få svår smärta. Jag var tvungen att vara nära en toalett då jag inte känner när jag behöver göra min behov och måste gå på toan tio till tolv gånger per dag.

Jag upplevde alltihop som mycket invalidiserande.

Min läkare på Löwenströmska rekommenderar ånyo en operation, inte steloperation som läkarna på Södertälje sjukhus rekommenderade men att istället skapa utrymme högre upp i ryggen och på detta sätt få bort den svåra smärtan. Jag frågade om det skulle hjälpa och om jag skulle återfå känseln i underkroppen. Läkaren sa att det trodde han inte, utan att detta var en skada som uppstod vid operationen eller som en komplikation efter operationen.

Detta är bara det fysiska lidandet, nu kommer vi till det ekonomiska.

Man har konstaterat att skada på nerv vid operation skett, eller komplikation efter operation som behandlats fel. Denna nerv kontrollerar urinblåsa och tarmtömningen samt främst höger ben och även halva vänster ben. I LÖF:s förtroendeläkares genomgång av mitt ärende, skriver förtroendeläkaren följande: ”Patienten skulle varit arbetsoförmögen i samma utsträckning även om inte patientskadan hade inträffat”. Är inte det en grov generalisering?

Enligt hennes studier sker det allt som oftast att personer med svår ryggvärk inte kommer ut i arbete och aktivitet efter operation. Min högsta önskan och mitt mål har alltid varit kunna komma ut i arbete. Hon må vara docent i ortopedi, men hon har lika liten möjlighet som någon annan att se in i framtiden.

Jag hade vid tiden för operationsskadan 15 år kvar att arbeta till min ålderspension. Jag får nu ett belopp grundat på de tre senaste åren innan beslut om sjukersättning. Jag har varit sjukskriven helt sedan februari 2013 tom juni 2015. D.v.s. två av de tre åren som FK räknar på i sin uträkning. Av detta så har jag en sjukpenningnivå på ca 80% av inkomsten. Det senaste året har jag dessutom endast haft 75% av den sjukpenninggrundande inkomsten. Nu sedan jag fått sjukersättning får jag bara 62,7 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Så ett stort ekonomiskt bortfall lider jag och kommer jag framgent att lida av på grund av operationsskadan. Att jag sedan har fått 20 000:- av LÖF för förlängd läkning på grund av likvorcysta och läckage, täcker inte ens de fördyrade kostnader omkring min sjukhusvård, hyra av hjälpmedel, sjukresor upptill högkostnadskort, kostnader för mediciner – däribland ketamin – hel flaska kostar 170:- vilket ej är rabatterat då detta endast ges vid mycket komplex smärta. Samt de två senare åren även färdtjänst. De 20.000 kronorna täcker inte ens ett halvår av ekonomiskt lidande.

Så var dagen här, den sjunde september, då posten kom med beskedet om min överklagan hos Patientskadenämnden. Rakt igenom nej på allt. Jag hade hoppas att jag skulle få ytterligare ersättning för inkomstförlust iallafall. Men nej.

Jag har inte råd att fortsätta och stämma LÖF. Tyvärr. Jag känner mig helt tom. En stor klump i halsen just nu …”

Det har vi på PP med, Karin, det har vi med.

grupploggajoeturk200

 

3 Replies to “Karins förstörda liv”

  1. Katastrof, du borde få ersättning för deras misstag vid operatitionen med tillräckligt för att klara sig dom åren det var tänkt du skulle arbetat. Alltså 15 år. Svin är det jag har att säga. Du borde få min 2.7 miljoner i ersättning för dom 15 åren du missar att arbeta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *