”Inget Vi Observerat”

 

IVO börjar alltmer betyda ”Inget Vi Observerat”. När den nya myndigheten bildades 2013, hade man förhoppningen att verksamheten skulle bli tydligare och bättre när den bröts ut ur Socialstyrelsen. Inget har blivit bättre. Man undrar vad IVO gör, och vart anmälningsärenden tar vägen. På hemsidan redovisas övergripande statistik, men inga resultat av viktiga prejudicerande ärenden. Vad är nyttan av en anmälan – för den enskilde som råkat illa ut?

Från början sköttes tillsynen av sjukvården utav HSAN – Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd. År 2011 tog Socialstyrelsen över ansvaret för handläggningen av anmälningsärenden avseende felbehandling. I samma sekund avskaffades de redan ganska beskedliga straffen ”Erinran” och ”Varning” som kunde delas ut till sjukvårdspersonal som misskött sig, och inte arbetat enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Möjligheten att få en Erinran var något som skärpte oss läkare, eftersom man absolut inte ville ha något sådant i sitt bagage. Tidigare kunde man överklaga HSAN:s beslut i Förvaltningsrätten, men i den nya Patientsäkerhetslagen 2011 infördes den nya regeln att Socialstyrelsens beslut inte kunde överklagas alls. En juridiskt unik situation.

Så kom IVO 2013. I verkligheten var det samma gubbar och tanter som satt kvar vid samma skrivbord på de sex gamla tillsynsenheterna vilka blev som nya, bara med ett nytt firmanamn och en ny logotyp. När man började tog man över 600 oavslutade ärenden från Socialstyrelsen och 2 300 ärenden från HSAN. Varje månad kom det in 500 nya ärenden. Redan i oktober 2013 hade IVO ca 7 000 oavslutade ärenden. Ett helt år innan detta hade JO kritiserat handläggningstiden som låg på över 1½ år.

När man så ”upptäckte” bristerna i IVO:s hantering granskades verksamheten av Stadskontoret. Dessa nya tillsynsgubbar och tanter föreslog då att Landstingen själva skulle ta hand om alla anmälningsärenden mot den egna personalen, genom att Patientnämnderna skulle ta över den pinfärska nya organisationen IVO:s lika pinfärska nya uppdrag – som de inte mäktade med att utföra. Samtidigt som Patientnämndernas beslut fortfarande inte kan överklagas i domstol.

Man undrar stilla över alla de anmälningsärenden som måtte uppstå i dagens krisande sjukvård, och vart dessa tar vägen. Vem granskar granskarna? Vem försvarar den enskilda patienten? Trots nya förstärkta Patientsäkerhetslagar på papperet både 2011 och 2013 finns det idag 2017 en reell anledning att ställa sig frågan: Vem bryr sig?

2 Replies to “”Inget Vi Observerat””

  1. mycket bra inlägg – det är en beklämmande ur demokratisk synvinkel oacceptabel tradition i Sverige att vissa grupper tillåts utreda sig själva frikopplade från det opartiska rättssamhället.
    Utöver VÅRDEN även POLISEN och JOURNALISTERNA.
    Sverige det gamla sega överhetssamhället. Indignez-vous.

  2. Min Bästa Dr Skalpell, låt mig själv kommentera detta ypperliga bidrag till debatten. ”Vad är nyttan av en anmälan – för den enskilde som råkat illa ut?” – ingen alls är nyttan för den enskilde.

    IVOs uppgift är inte att hjälpa eller ge upprättelse åt individen som råkat illa ut, vilket märks. Deras enda uppgift är att ge kritik åt vårdgivarna, vilket inte märks lika mycket som det borde om du frågar mig. Kritiken som utdelas, om den utdelas, är minst sagt lam och exakt som även vi påpekat tidigare, följs den framför allt aldrig upp! PP har länge propsat på en tillsynsfunktion som efter rimlig tid undersöker om vårdgivarna verkligen åtgärdat det de säger sig ska åtgärdas.

    Vad gäller individen återstår endast polisanmälan, om det ens är tillämpligt med allmänt åtal, eftersom handläggningstiderna för utredning ofta överstigen preskriptionstiden för allmänt åtal. Cul-de-sac …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.