I, Vårdrobot

Bild: IMDB, poster för filmen ”I, Robot”

Rubriken I, Vårdrobot syftar så klart till den actionpackade rullen I, Robot med Will Smith i huvudrollen som polisen som ser hotet från den artificiella intelligens i form av robotar, tillverkade i människans tjänst. Robotarna är designade att hjälpa och skydda människorna men något går väldigt fel och en efter en börjar de istället uppföra sig oberäkneligt, för att till slut gå till full attack.

När jag läser Kvällspostens artikel om mannen som blivit blind under en tarmoperation (ja, ni läste rätt!), delvis utförd av en robot, på SUS i Malmö, är det inte utan att jag får I, Vårdrobot-vibbar. En galen, skalpellviftande robot går till attack mot de människor den är tillverkad att beskydda, skär och hackar hej vilt runtomkring sig! Och ingen Will Smith finns i närheten!

Nej, så klart gick det inte till så! Jag är sarkastisk. Men jag vet snart inte vad vi ska behöva läsa MER har hänt i svenska vården, innan ovan scenario är ett faktum – allt blir bara mer och mer groteskt overkligt.

Det som ska ha hänt är att beroende på just robotanvändningen, tog operationen betydligt längre tid än normalt, och patienten fick ligga med huvudet nersänkt under hela åtta timmar. Detta ska ha medfört att blodflödet orsakat onormalt tryck på synnerven. Mannen är nu permanent blind.

Och så har vi då sedvanliga ansvariga, verksamhetschefer och andra som uttalar sig och beklagar hur ”tråkigt” allt är när sånt här händer. I detta fallet chefläkare Daina Selga: ”Självklart är det mycket tråkigt när sådana här saker inträffar. Vi ser väldigt allvarligt på skador som inträffar i vården. En noggrann internutredning görs alltid när det sker komplikationer i samband med operation eller annan behandling. I de fall man inte kan hitta någon undvikbar, bakomliggande orsak till komplikationen gör vi dock ingen anmälan enligt Lex Maria”.

Låt mig utveckla resonemanget ur vår, patienternas synvinkel. Nej, ”ni” beklagar egentligen ingenting mer än omaket att behöva lägga ännu mer tid på dessa eviga utredningar. Om bara patienterna ville LÅTA BLI ATT DÖ OCH SKADAS!

För OM ni på allvar beklagade, skulle det inte ske. Då skulle ni alla gjort de nödvändiga förändringar som krävs för att få eländet att upphöra.

Då skulle t.ex. den gamle mannen som avled på boendet, inte behövt ligga ytterligare ett dygn i sin egen skit! För OM ”ni” på allvar beklagade det inträffade, skulle ni föregått med gott exempel och själv om så var, stövlat ner på boendet och tvättat av honom! ”Ni” skulle sett till att empati och omtanke genomsyrade hela er verksamhet, istället för den människofientliga besparingsivern! Och slutligen skulle ”ni” anställt den personal ni bevittnat ha samma empati och omtanke!

Men när alla beslutsfattare och chefers chefer är tillsatta för att de är duktiga på att skära i en budget, och inte på grund av sin omvittnade empati med sina medmänniskor, blir det som det blir. Patienter dör och det är ”beklagligt” och ”tråkigt”. Nej, det är faktiskt varken eller. För det finns inga ord i svenska ordlistan att beskriva fenomenet tillräckligt med.

När sedan kliniker vill utföra nya och okonventionella metoder i sin verksamhet, blir saker och ting ännu mer komplicerade. Jag är inte dummare än att jag förstår att ”någon” måste vara först, ja, men UNDER SAMTYCKE! 

Detta förfaringssätt man numera börjat tillämpa i svenska vården, att faktiskt utföra experimentell kirurgi på inte ont anande patienter*, är i det närmaste en dystopisk vision av ryska Gulag – där människor utsattes för medicinska experiment. Jag vill inte ens nämna de andra ställen detta också skett …

Jag ställer mig frågan om detta är lagligt? Hur kan vården utsätta sina patienter för experimentella metoder utan att vi gett vårt tillstånd? Eller handlar det helt krasst om att vården misstänker att ingen frivilligt skulle utsätta sig för dessa metoder och därför inte informerar oss om vilken metod som planeras användas och hur beprövad den är?

Är det inte olagligt, borde det vara det om ni frågar mig.

Jag tror jag får gräva lite i denna frågan. Om ni har svaret får ni jättegärna höra av er!

*Karolinskas exempel 1: Macchiarini – ingen närmare presentation nödvändig, och Karolinskas exempel 2.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.