Elefanthud och bollande fram och tillbaka

Bild: Malmö stad

Det är vad som krävs – elefanthud – för att orka driva sin sak vid en vårdskada med allt bollande fram och tillbaka mellan vården och myndigheterna. Det kom ett brev till PP, en man som skadats vid en cykelolycka och sedan ej fått korrekt behandling, vilket resulterat i en svår vårdskada, och som skriver så här till mig:

”Ja, jag har egen erfarenhet av vårdskada.

Jag var med om en otäck cykelolycka på mountainbike sommaren 2014.

Kom in som orange traumalarm till Akuten SUS, blev undersökt av en ortopedspecialist och en kirurg. De konstaterade på 7-8 minuter att skadorna endast var muskulära, detta trots att min hjälm var helt krossad, vilket de såg den då den var med in på akutrummet.

Jag bad om röntgen för jag hade en otrolig smärta i rygg och bröst men dom tyckte att jag skulle åka hem och ta lite Alvedon och Ipren.

Två dagar senare nytt besök på akuten SUS, då jag nu har så ont att jag knappt kan resa mig upp och det knakar i bröstkorgen när jag rör mig, och även har en stor utbuktning på bröstet. Blir skickad på lungröntgen, här ser dom vätska i lungorna, de gör även ultraljudsundersökning på alla organ. Den visar inga fel så jag blir hemskickad igen.

Sju dagar efter olyckan gör jag mitt första besök på vårdcentralen Husie Malmö, återigen visar jag bulan som jag har på bröstet och förklarar också att jag har så svåra smärtor att jag knappt kan röra mig. Även denna läkare bedömer att det är muskulärt, han förlänger min sjukskrivning, detta gör han ytterligare tre gånger utan att ställa någon diagnos.

Efter tre månader tvingar jag en annan läkare på vårdcentralen att skriva en remiss för att få en diagnos, han påpekar att 2om man har haft ont på ett ställe under en längre tid så inbillar man sig att man har ont” …

Blir nu skickad på röntgen igen, denna gång röntgas bröstet. Röntgenbilderna visar två frakturer på bröstbenet (sternum) och får detta besked med posten. Jag ringer nu vårdcentralen och ber att få prata med läkaren, och får en telefontid tre dagar senare. Läkaren tycker att jag skall vänta och se vad som händer om ett par månader. Jag tycker inte att detta låter som en bra idé utan begär att de skall skriva remiss till en specialist.

Vårdcentralen skickar remissen fel så klart, men får till slut en tid på Kirurgen där säger de att de kan inte göra något för mig så man skickar en ny remiss till Ortopeden i stället.

Gör nu själv en anmälan till IVO.

Vid det här laget har det gått sex månader och jag skall äntligen få en riktig röntgen gjord via ortopeden. Denna visar på tre frakturer i ryggen att lägga till de två tidigare, så totalt fem frakturer – inte så konstigt att man har en otrolig smärta …

Jag ställer frågan hur detta skulle ha behandlats, och läkaren säger att det skulle opererats vid skadetillfället då det är en mycket allvarlig skada med ett mycket komplicerat brottssystem.

En månad senare ringer de från akuten SUS och säger att de skall påbörja en internutredning, och jag får även information om att jag kan anmäla patientskada till LÖF, vilket jag gör.

Det är nu april månad 2015 och IVO:s beslut kommer, tre läkare får kritik; två på akuten och en på vårdcentralen då han inte har följt patientskadelagen. Då tror man kanske att man skall höra ifrån akuten eller vårdcentralen nu när IVO:s beslut kommit, men inte ett ljud.

Det är nu september månad och jag kontaktar verksamhetschefen på akuten SUS och frågar hur det gått med internutredningen, får besked att den är klar men har blivit liggande på hennes bord.

Det går ytterligare en månad, kontaktar henne igen, nu svarar hon inte alls, och jag blir istället kontaktad av traumaansvarig läkare efter ytterligare en månad. Han berättar att man kommit fram till att vara mer generösa med röntgen vid denna typ av skador. Jag tror han skämtar med mig, det kan vem som helst förstå.

Har inte hört något från LÖF heller så jag ringer dem också och de är precis klara med sin utredning så jag frågar vad dom kommit fram till, handläggaren säger att korsettbehandling i tre månader skulle var den rätta behandlingen. Då tvingas jag själv upplysa honom att denna behandling inte ens är möjlig, då brottet sitter så högt upp i ryggen.

Jag ifrågasätter kunskapen hos deras läkare men blir försäkrad att de kan detta, handläggaren lovar att ta upp frågan på nytt. Beslutet kommer, men med samma slutsats, att korsettbehandling är det rätta.

Ersättning för sveda och värk 4.000 kr med avdrag för självrisk 2250 kr, utbetalt 1750kr.

Nytt samtal till LÖF. Frågar igen om deras kompetens, med samma svar , de kan detta.

Jag måste nu själv bevisa att de har fel, och kontaktar ortopeden SUS och deras trauma-ansvarige, som tittar på mina röntgenbilder och konstaterar att detta skulle opererats vid skadetillfället.

Ber om hjälp att skriva ett intyg vad som skulle ha gjorts, och skickar detta till LÖF.

Ny kontakt med LÖF. Nu tycker de att jag skall överklaga deras beslut.

Efter några månader kommer ett nytt beslut med ett nytt läkarutlåtande. Invaliditetsgraden är 3% men att detta skall betraktas att komma från grundskadan,så ingen ersättning skall utgå. Handläggaren säger ännu en gång att han är övertygad om att deras beslut är rätt.

Jag gör en anmälan till Patientskadenämnden och får även se LÖF utredningsmaterial. En läkare som ordinerar korsettbehandling, detta är inte ens tekniskt möjligt så det måste betraktas som ett osant intygande och borde polisanmälas. Deras andra läkare,anser att vårdcentralen Husie gjort en adekvat bedömning,

Här har IVO konstaterat att läkaren bröt mot patientskadelagen detta är också ett osant intygande.

Nu är det januari 2017, och plötsligt ringer de från akuten SUS och berättar att de har glömt att Lex Maria-anmäla mitt fall,så det gör de nu. Efter två år!

Beslutet från Patientskadenämnden kommer också, och ärendet skickas tillbaka till LÖF då rätt till ersättning föreligger. Självrisken skall också återbetalas på skaderättslig grund.

Jag har även yrkat på längre ersättning för sveda och värk, jag anser att det är inte bevisat när skadan läkt. Mitt yrkande avslås tyvärr. Så långt har jag kommit i skrivandes stund.”

Ja, du min käre vän, du har tydligen samma problem med verksamhetschefen på akuten i Malmö som jag – hon verkar välja att stänga av kommunikationen då en patient blir för krävande och jobbig?

Mitt råd till dig rent allmänt är att inte ha för stora förhoppningar, vare sig gällande ersättning eller återbetalande av självrisken. Den är lagstadgad. Och på ”fel” håll. Som enda lagstadgade självrisk som utgår från den skadade?! I alla andra fall är det den som orsakar skadan som får stå för självrisken – inte för vårdskadade dock. Hur tänkte man?!

Och skulle du polisanmäla, ha inte några större förhoppningar att det heller ger något för dig gynnsamt resultat. Men gör det! Om inte annat så bara för att!

Vi som vårdskadats är inte vårdens eller myndigheternas slagpåsar längre! Ju fler vi är nu som ryter ifrån, ju bättre vård och mer upprättelse får kommande generationer.

4 Replies to “Elefanthud och bollande fram och tillbaka”

  1. Finns inga jurister att vända sig till som tar sig an rättslösheten i Sverige för patienterna? Patientsäkerheten måste upp i domstol och inte hamna hos vårdens egna utredare. Sverige är en sketen demokrati. Upp till den sjukaste att vrida den rätt och för det krävs jurister

    1. Problemet är att inga jurister vill ta sig an patienträtt då de nästan uteslutande förlorar.

  2. Önskar att jag inte hade känt igen beskrivningen! Det börjar likna en parodi.

    Av en jurist i Kristianstad fick jag besked att Region Skåne är så stora att ingen jurist tycker att det lönar sig att ta kamp med dem. Däremot fick jag kontakt med en advokat i Stockholm som föreslog olika steg jag kunde ta och när allt avslogs att återkomma till honom. Han kunde tänka sig driva min mans krav.
    Detta var för 1.5 år sen. Vi väntar fortfarande på svar på vår överklagande av LöF’s beslut, har inte så stora förhoppningar trots att SuS och LöF har konstaterat fel i hanteringen av min mans tillstånd och därmed medicinska konsekvenser.

    Stämmer att ju fler vi blir desto större påverkan kan vi ha.

    1. Helt horribelt att det ”inte är lönt” att ta patienträttsfall! Måste bli ändring.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.