Bullen den jäser

Jag känner mig som en bulle, som jäst i 35 år. Som läkare har jag betraktat utvecklingen i sjukvården och i samhället genom dessa år. Och för mig är situationen glasklar. Det konstiga är att ingen annan verkar se det som jag ser.

Dagligen hör vi rapporter i evighet på nyheterna om krisen inom sjukvården, inom äldrevården, inom skolan, inom polisen och inom socialtjänsten. Alla har svårt att rekrytera personal, och alla befinner sig för närvarande i KRIS.

Allra senast hörde vi om krisen på Sahlgrenskas Akutmottagning. Där en gravid kvinna nyligen avlidit, sannolikt på grund av personalbristen. Det är inte småpotatis som rapporteras direkt. Trots detta blir det bara några sekunders inslag i en nyhetssändning där en riktig MUPP ur en sjukhusledning intervjuas och stelt lovar att det ska bli bättre. Sedan släpps ämnet och vi får nyheter från Syrien och Malmö istället. Små brandhärdar som flammar upp och släcks av nyhetsreportrarna, i en oändlig ström på TV-skärmen. Varje gång någon kris rapporteras hittar man någon ansvarig som i några få meningar avfärdar problemet och ger oss lugnande besked i TV-rutan, så att vi kan slumra till på nytt i fåtöljerna. I sin tur beror detta på att man 1974 lagstiftade bort ”Tjänstemannaansvaret”. Detta betyder att varje svensk tjänsteman kan besluta vad fanken som helst utan att behöva ta några som helst konsekvenser av besluten.

Vad har alla dessa verksamheter gemensamt? Två saker. Nummer ett: de sköttes ursprungligen av Staten, och är statens ansvarsområden. Vad innebär detta? Jo, att alltihop finansieras av skatter. Nummer två är att var och en av dessa verksamheter administrerats sönder av en oändlig mängd okunniga pappersvändare. Som organiserar om, ändrar regelverk, kräver in rapporter, statistik och pappersarbete, byter betygssystem, plockar in mellanchefer i evighet och gör arbetsvillkoren för den verkliga professionen till ett omöjligt helvete. Nu är jag där igen. Dessa system sväljer ett så stort antal administratörer att den svenska arbetslösheten hålls nere på det sättet. Varje människa vill göra avtryck i sitt arbete och känna sig viktig. Därför drar dessa administratörer igång myriader av olika och helt onödiga ”projekt” och utredningar. Resultatet blir tjocka rapporter som ingen läser. Jag har sett detta själv, på nära håll. Hur 20 personer i en sjukhusledning satt instängda på var sitt rum och producerade en strid ström av onödiga rapporter som ingen läste. Av ren rädsla för att förlora sitt jobb och inte vara behövd. Medan sjukhuset i princip styrdes av sjukhusdirektören ensam, mellan sjukhusledningens möten.

När ska våra svenska nyhetsreportrar, grävande journalister och självutnämnda professionella tyckare i TV-sofforna genomskåda den bluff som dagens politiker och tjänstemän serverar oss dagligen? Om att allt är lugnt och bra och under kontroll? I det svenska samhället är ingen offentlig verksamhet under kontroll idag. Betänk detta en sekund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.