Bältesläggning

Bild: Mia Berg

Låt mig denna sköna vårmåndag, ta tillfället i akt att kort presentera PP:s senaste tillskott, Ulrika Westerberg. Ulrika kommer att skriva utifrån egna upplevelser, både som patient och ur en synvinkel som yrkesverksam inom vården. Hennes första inlägg handlar om bältesläggning – ett ämne på tapeten.

Av Ulrika Westerberg

Om bältesläggning

Med egen vårdskada vill jag förhindra att fler drabbas eller anpassar sig till dålig vård, genom att skriva och informera med drivet ur ilskan av att vara drabbad.

Förutom att jag är bitter över att jag sökt hjälp i den offentliga vården och inte blivit bättre i min utmattning, PTSD och ätstörning trots att det snart passerat tio år av mitt liv så har jag också insett att jag vårdskadats i den psykiatriska slutenvården. Mitt fall är IVO-anmält men jag har inga förväntningar om att få vare sig en förklaring som kan ge mig tilliten åter att söka hjälp när jag mår som sämst, eller att miljön och arbetssätten kommer att förändras i slutenvården i den närmaste framtiden.

Mitt inlägg om bältesläggning knyter an till mina erfarenheter av att ha vistats i slutenvården under långa perioder sen 2010.

Tänk på de människor som tvingas upp på en bältessäng. Oavsett om de blir hjälpta av det eller om det finns bättre sätt att bli omhändertagen, blir upplevelsen stark och rentav traumatiserande. Den bältlagda människan förväntas bli hjälpt och får istället en behandling som förvärrar ett redan skört tillstånd med våld.

Psykiatrisk slutenvård får inte fortsätta vara utformad på detta sätt. En plats som kan förvärra ett skört tillstånd borde göras om och istället skapa utrymme för återhämtning, trygghet, att bli sedd och hörd utifrån de behov den enskilde har – med aktuella och framgångsrika metoder.

Med egna professionella ögon i arbetet och som patient har jag sett flera personer bli bälteslagda. Med bultande hjärta fasar jag för att själv utsättas med samma tvingande behandling. Risken för att bli bälteslagd ökar med trötta anställda på grund av personalbrist och otillräcklig kompetens. I en sådan miljö kan en patient lätt uppleva att hen blivit bortglömd och lättare brister i raserianfall, blir utagerande, skriker av uppgivenhet eller rentav skadar sig själv.

Känslan av att vara övergiven i en miljö där jag speciellt bett om extra stöd påminner lätt om när andra viktiga personer har svikit och stigmat blir än värre, när tilliten försvinner. En miljö jag trodde var tänkt att hålla mig uppe en tid med respektfullt och nyfiket bemötande för läkande samtal.

Bältesläggning är ett ypperligt exempel på hur möten lättast uppnås i slutenvården, då patienten bedöms vara en fara för personalen, andra och sig själv samtidigt som patienten får uppmärksamhet. Kanske är utagerande beteende det enda sätt patienten kan kommunicera för att bli sedd och då är det extra sorgligt att konstatera att personalens beteende vidmakthåller patientens dilemma.

På buddhistiskt vis vill jag ändra på missförhållanden i psykiatrin med ett vakande öga och en vass penna – med övertygelsen att det lidande jag ser i andra också är mitt och för att nå ett högre medvetande är det hjälpsamt att lyfta andras upplevelser i Sveriges första förening för vårdskadade och anhöriga i PatientPerspektiv.

6 Replies to “Bältesläggning”

  1. Så bra skrivet
    Tack för du delar din upplevelse med oss andra
    Har närstående som delar samma erfarenhet
    Utan att göra dig alltför ledsen så, gör dig inte för stora förhoppningar om IVO

    1. Tack Irene.
      Mina förhoppningar med IVO-anmälan som min syster skickade är att det ska bidra till statistiken. För min del var det terapeutiskt att dela min historia först till min syster som blev galen av ilska när hon insåg att vården hon litade på som skulle stötta mig när jag mår som sämst har blivit min fiende. Att förstå hennes reaktion var en ögonöppnare för mig att det inte är mig det inte är fel på mig och att inte söka stöd där jag inte blir bättre och vid flera tillfällen sämre.
      IVO förväntar jag mig endast förmedla brev där psykiatriledningen skriver svar i stil med att de djupt beklagar det inträffade och inte mer.
      Min syster förbereder sig redan med att gå ut till Uppdrag granskning och alla som vill lyssna och processen startar när svar inkommit från IVO. Just nu är ärendet ute på remiss och har bland annat nått min öppenvårdsläkare som berättat detta för mig.

  2. På Island har man lyckats komma bort från bältesläggning. IVO och Socialstyrelsen och SMER och SBU och Socialdepartementen och Hälsoministern och Statsministern och alla som bestämmer över svensk vård borde åka dit på studiebesök. Då kommer man få bort dödsfallen som uppstår pga bältesläggning och människor kommer inte känna sig lika kränkta.

    1. Det borde de sannerligen! Problemet är väl snarast att svenska politiker generellt har oerhört svårt för att ta till sig vad andra länder gör och inte gör, då Sverige måste vara bäst på allt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.