Att anmäla vården

 

Att direkt till IVO anmäla allvarliga skador inom vården – går inte längre att göra som privatperson.

Det som är nytt för patienternas del är att enskilda klagomål hädanefter ska anmälas till Patientnämnderna och/eller vårdgivaren. Jag vet, många av er med mig, anser Patientnämnderna totalt tandlösa och de har även hittills saknat mandat att agera mer än som mellanhand för kommunikationen med vården. Men fr.o.m. 180101, har man i lag stärkt nämndernas ställning. Vad den ”stärkningen” i praktiken betyder återstår att se.

Anledningen till ändringen i anmälningsförfarandet, är så klart IVO:s överbelastning. Det ska inte behöva ta ett år att få besked om sin vårdskada. Hittills har alltså IVO tagit hand om alla klagomål i vården, allt från stora livshotande vårdskador till klagomål om administrativa frågor. Självklart ska inte IVO syssla med småpill, så i sig är förslaget bra med en uppdelning, men, och här kommer det, förslaget som det ser ut nu lämnar mycket att önska för patienternas del. Som vi ser det är patientsäkerheten satt ur spel då (oseriösa?) vårdgivare nu ges fria händer att strunta i att ”anmäla sig själv”. Och jag som patient kan inte göra något alls …

I IVO:s nya föreskrifter om anmälan av händelser som har eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada (lex Maria), HSLF-FS 2017:41 , beslutade 10 maj 2017, kan vi läsa följande:

”Vem ska anmäla?

4 § Anmälan enligt 3 kap. 5 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska
göras av den som vårdgivaren har utsett som ansvarig för anmälningsskyldigheten.”

Alltså är det inte längre möjligt för den drabbade att själv göra en anmälan. Den ska komma från den som orsakade skadan. Att jämföras med ett rånöverfall; Skulle rånaren själv ringa polisen och anmäla överfallet?

Helt fel väg att gå! Med denna ändring tar ni bort ytterligare en del av den patientmakt vi som patienter och vårdskadade haft hittills. Jag har tidigare konstaterat att i de fall vårdgivaren redan utför ett fungerande och tillfredsställande patientsäkerhetsarbete, utgör inte denna ändring någon skillnad för patienterna, då vårdgivaren antagligen skulle anmält skadan oavsett. Men i alla de andra fallen då?

Vårdgivare som publicerar både långa och fina policies om värdegrunder och hur de ”sätter patienten i fokus”, men samtidigt titt som tätt glömmer bort att avvikelserapportera. Hur blir det med deras patienter som skadats?

Jag kan bara dra parallellen (återigen!) till mitt eget fall, där vårdgivaren, akuten i Malmö, inte gjorde någon avvikelserapport förrän långt efter och då endast för att IVO påtalade bristen. Och varför påtalade IVO bristen då? Jo, för att jag själv anmälde den!

Med denna nya regel hade akuten med största sannolikhet aldrig rapporterat händelsen.

Så, är då slutsatsen att denna regeländring nu innebär att ännu fler vårdskador går obemärkta förbi? Och ingen någonsin får möjlighet att dra lärdom av dem? You do the math – statistiken över vårdskador lär ju bli bättre i alla fall på detta vis …

Igår hade jag ett bra samtal med vår kontakt på Socialstyrelsen, som för övrigt höll med om det ovan sagda, och förtydligade att föreskriften HSLF-FS 2017:40 från deras håll numera är breddad. Föreskriften reglerar vårdgivarens ansvar för ett fortlöpande patient- och vårdsäkerhetsarbete. Vem kontrollerar att detta sker? Jo, endast i de fall olycka sker och vårdgivaren väljer att beteckna skadan som ”allvarlig”,  och Lex Maria:r sig själv …

Socialstyrelsens websida skrivs det, på ett lite förnumstigt sätt som vanligt vid allt tal om patientinkludering i vården:

”Inkludera patienter och närstående

En patient som drabbats av en vårdskada ska snarast få viss information, bland annat om vad som kommer att göras för att något liknande inte ska hända igen.”

– vi ska alltså viss information”! Indikerar vårdgivarens välvilja vill säga. Vi bugar och tackar underdånigast. Låt mig igen hänvisa till den ypperligt träffande illustrerade graf från GPCC, vilken visar de olika stegen till äkta patientinvolvering. En graf vilken jag å det starkaste rekommenderar beslutsfattarna på området vårdskadeanmälningar att noga studera:

Patientmedverkansspektra Bild: Charles Taft/GPCC

Enda sättet vi kan tolka de nya reglerna är att nu mer än någonsin, blir allt fint snack om ”patientdelaktighet” bara ett alibi som krackelerar vid minsta skrap på ytan. Samt att det är upp till vårdgivarens godtycke om en vårdskada är allvarlig nog att rapportera. Jag jublar …

3 Replies to “Att anmäla vården”

  1. Frågor: kan man upprätta en digitalplattform för avvikelserapporteringen i Sverige överhuvudtaget som är synlig? I den kan man sedan se vilka som kommer vidare och vilka som inte gör det. Hur lång tid det tar. Hur ser berättelsen ut från de olika sidorna av saken? Inrätta patientadvokater som sköter hanteringen istället för vårdpersonalen?

    En väninnas mamma råkade ut för ngt mkt märkligt. Hon blev förmål för en medicinsk åtgärd i ett icke sterilt rum vilket ledde till komplikationer och hon hamnade med en vårdskada av en kaliber att det ledde till att hon blev sjukpensionär. Journalerna försvann…. När man skulle söka om skadestånd hittade läkare på att det handlat om fibros. Ingen läkare som hade träffat mamman hade diagnosticerat henne med fibros. Ytterligare ett problem var det faktum att läkare först inte ens ville skriva intyget för att hon skulla kunna söka skadestånd utifrån sin vårdskada. För att det ens skulle ske var de tvugna att först ta kontakt med Patientnämnden och vips – kom ett intyg inom loppet av två veckor. Processen inför detta hade hållit på extremt länge innan dess. Det finns ju vissa tidsramar man ska hålla sig inom.

    1. Just en sådan digitalplattform står på vår innovationslista, lite modifierad men dock. Den listan du vet med digitala innovationer som ingen vill hjälpa oss utveckla. En trattfunktion hade avhjälpt många upprepade vårdskador.

      Fick idag själv avslag på min anmälan nr 2 i samma ärende som innan, med motiveringen att ”journalanteckningar saknas, är ej signerade eller är ofullständiga” , därför kan man inte säkert säga om jag blev överdoserad eller om det bara råkade vara en helt random reaktion som inträffade just då i samband med medicineringen …

      Men så hiiiimla bra då! Här har vi ännu en lösning till alla vårdskador – bara låt bli att signera/korrekt anteckna i journalen så kan ni aldrig ställas till svars heller! Då hör det till saken att inte ens de journalanteckningar jag på ett mycket tidigt stadium faktiskt ÄNDRADE, har man tagit hänsyn till.

      Rättslösheten är monumental!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.