Ännu ett barn dör

926

Det tar verkligen aldrig slut! Ännu ett litet barn dör. Jag läser i Expressen om en liten 8-årig tjej i Ljungby som i början av året dog efter att ha blivit hemskickad från akutmottagningen.

Hon hade varit hemma några dagar från skolan med influensasymtom. Då hon blev sämre åkte familjen in till akuten i Ljungby med henne. En sköterska tog tempen och sa åt familjen att åka hem och ”ge Alvedon”. Läkare skulle inte finnas på plats förrän på morgonen.

Under natten blev flickan ännu sämre, kräktes och hade ont. Pappan tog henne genast tillbaka till akuten i Ljungby, men väl där drabbades flickan av hjärtstopp och avled.

Hon dog i svininfluensa …

Min reflektion: det här med att akutmottagningar ber patienter att ”åka hem och ta en Alvedon”, med dödlig utgång är HELT HORRIBELT! Och totalt ansvarslöst. Om det händer en gång kan man kanske kalla det en olyckshändelse. Händer det två gånger är det anmärkningsvärt men nu händer det så ofta att det börjar kännas som en vana? Detta är fall nummer tre på kort tid som PP skrivit om.

Är det en metod att slippa ta sig an patienter? Är man på akutmottagningarna så tidspressade, underbemannade, trötta och utleda på att människor kommer in för triviala besvär, att man inte ens orkar göra ordentliga undersökningar längre? Att man bara helt slentrianmässigt avfärdar allt som förkylningar som går över av sig själv?

När familjen känner att mottagningen inte tog flickans besvär på allvar, finns det ett korn av sanning. Det är en känsla som inte bara kommer av sig själv. Och jag förstår familjen som säger sig vilja utkräva ansvar! Att inte dotterns död ”bara” ska resultera i ännu en utredning som sedan glöms bort utan åtgärder. Konsekvenslösheten som jag flera gånger tidigare nämnt är ett hinder för att vården någonsin ska kunna bli bättre.

Ansvar. Konsekvens. NU!

grupploggajoeturk200

 

 

4 Replies to “Ännu ett barn dör”

  1. För låg kunskap hos många inom vården idag. Det är en konsekvens av politiska beslut.

    1. Otäck utveckling som verkar skena iväg. Och visst, en stor del beror så klart på de underliggande politiska besluten. Om en sköterska på akuten är överbelastad med ett väntrum fullt av patienter, och gör bedömningen att någon bara är lite förkyld, när det faktiskt handlar om svår influensa, är delvis ett politiskt problem. Överbelastningen vill säga, som gör personalen utmattad vilket i sin tur leder till dåligt omdöme.

      Å andra sidan kände just denna familjen att personalen ”inte brydde sig”, och då handlar det mer om en inställningsfråga än något annat. Service-mindedness … Något vården har mycket att lära från näringslivet. För att kunna utveckla en patientcentrerad vård på allvar, krävs servicekänsla. Hög grad sådan. I kombination med rätt politiska beslut. //Mia

  2. det är just ansvarsutkrävandet som inte finns. Hoppas du kan luska fram hur detta spelats bort och hur det kunnat gömmas bakom fesljumma institutioner som inspektionen för vård och omsorg. Finns ingen i det politiska frälset som står på patientens sida gentemot en vårdapparat som inte tål att ta ansvar för sina handlingar. Det förekommer inte i andra EU-länder

    1. Ansvarsutkrävandet försvann väl i samband med att tjänstemanna-ansvaret togs bort. Om man inte kan knyta ansvarsfrågan till ”någon” finns heller ingen möjlighet till något utkrävande. Bra va? Jag håller med dig om att IVO är tandlöst. All denna ”kritik” som utdelas – vad händer sen? Hur vet patienten att de inblandade i olyckan har förstått vad de gjorde och vad de i vissa fall gjorde fel? Konsekvenslösheten är skriande. Och även OM nu de inblandade skulle ha fått ta del av kritiken så händer väl knappast något mer? En avstängning, tidsbegränsad eller permanent, är väl i det närmsta omöjlig i svenska vården …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.